Matches in Linked Politics for { ?s ?p ?o. }
- Speech_48 translatedText " –(FI) Herr talman! På Gruppen De gröna/Europeiska fria alliansens vägnar vill jag framföra min stora besvikelse över det sätt på vilket den här frågan har skötts inom den socialdemokratiska gruppen. Jag tycker inte att det är moraliskt rättvist att Gruppen De gröna/Europeiska fria alliansens ledamot inte blev vald, och jag hoppas att socialdemokraterna kommer att dryfta den här frågan sinsemellan.".
- Speech_48 translatedText " –(FI) Hr. formand, jeg vil på Gruppen De Grønne/ Den Europæiske Fri Alliances vegne udtrykke dyb skuffelse over den måde, De Europæiske Socialdemokraters Gruppe har administreret denne sag på. Jeg mener ikke, at det er moralsk rigtigt, at repræsentanten fra Gruppen De Grønne/Den Europæiske Fri Alliance ikke blev valgt, og jeg håber, at socialdemokraterne drøfter dette spørgsmål indbyrdes.".
- Speech_48 translatedText " –(FI) Mijnheer de Voorzitter, ik wil namens de Fractie De Groenen/Vrije Europese Alliantie mijn diepe teleurstelling uitspreken over de manier waarop deze zaak in de sociaal-democratische fractie is afgehandeld. Naar mijn mening is het moreel onacceptabel dat de kandidaat van de Fractie De Groenen/Vrije Europese Alliantie niet is verkozen en ik hoop dat de sociaal-democraten nog eens goed over deze kwestie na zullen denken.".
- Speech_48 translatedText " –(FI) Monsieur le Président, je tiens, au nom du groupe Verts/Alliance libre européenne, à exprimer ma profonde déception devant la manière dont cette question a été réglée dans le groupe social-démocrate. À mon avis, il est moralement inacceptable que le représentant du groupe Verts/Alliance libre européenne n"ait pas été élu et je souhaite que les sociaux-démocrates méditent sur cette question en leur sein.".
- Speech_48 translatedText " –(FI) Senhor Presidente, em nome do Grupo dos Verdes/Aliança Livre Europeia, quero manifestar a minha profunda decepção pelo modo como este assunto foi tratado no Grupo do Partido dos Socialistas Europeus. Na minha opinião, não é moralmente correcto que o representante do Grupo dos Verdes/Aliança Livre Europeia não tenha sido eleito e espero que os Socialistas ponderem esta questão entre si.".
- Speech_48 translatedText " –(FI) Señora Presidenta, quiero expresar en nombre de los Verdes/Alianza Libre Europea (Verdes/Alianza Democrática Europea) mi profunda decepción por la forma en que el grupo socialdemócrata ha gestionado este asunto. En mi opinión no es moralmente correcto que no se haya elegido al representante del grupo Verdes/Alianza Libre Europea, y espero que los socialdemócratas reconsideren la cuestión entre ellos.".
- Speech_48 translatedText " –(FI) Αξιότιμε κυρίε Πρόεδρε, επιθυμώ να εκφράσω εξ ονόματος της Ομάδας των Πρασίνων/Ευρωπαϊκής Ελεύθερης Συμμαχίας τη βαθιά μου απογοήτευση σχετικά με τον τρόπο που η Ομάδα του Ευρωπαϊκού Σοσιαλιστικού Κόμματος διευθέτησε το συγκεκριμένο θέμα. Κατά την άποψή μου, δεν είναι ηθικά ορθό να μην εκλεγεί ο εκπρόσωπος της Ομάδας των Πρασίνων / Ευρωπαϊκής Ελεύθερης Συμμαχίας, και ελπίζω ότι οι σοσιαλδημοκράτες θα προβληματιστούν για το συγκεκριμένο θέμα.".
- Speech_48 unclassifiedMetadata "".
- Speech_48 unclassifiedMetadata ".".
- Speech_48 unclassifiedMetadata "Hautala (Greens/ALE)".
- Speech_48 type Speech.
- Speech_49 date "1999-07-21".
- Speech_49 hasSubsequent Speech_50.
- Speech_49 language "en".
- Speech_49 number "49".
- Speech_49 speaker EUmember_4238.
- Speech_49 spokenAs bn237.
- Speech_49 spokenAs bn238.
- Speech_49 spokenAs bn239.
- Speech_49 spokenAs bn240.
- Speech_49 spokenText " Your comment is noted. (The sitting was suspended at 12.35 p.m. and resumed at 3 p.m. )".
- Speech_49 spokenText " Your comment is noted.(The sitting was suspended at 12.35 p.m. and resumed at 3 p.m. )".
- Speech_49 text " Your comment is noted. (The sitting was suspended at 12.35 p.m. and resumed at 3 p.m. )".
- Speech_49 translatedText " -La sua osservazione è messa agli atti.".
- Speech_49 translatedText " Your comment is noted.(The sitting was suspended at 12.35 p.m. and resumed at 3 p.m. )".
- Speech_49 translatedText " – Er kommentar har antecknats.(Mötet ajournerades kl. 12.35 och återupptogs kl. 15.00.)".
- Speech_49 translatedText " – Huomautuksenne pannaan merkille.(Istunto keskeytettiin klo 12.35, ja sitä jatkettiin klo 15.00. )".
- Speech_49 translatedText " – Ihre Bemerkung wird zur Kenntnis genommen.(Die Sitzung wird um 12.35 Uhr unterbrochen und um 15.00 Uhr wiederaufgenommen.)".
- Speech_49 translatedText " – Ik neem nota van uw opmerking.(De vergadering wordt om 12.35 uur onderbroken en om 15.00 uur hervat)".
- Speech_49 translatedText " – Je prends acte de votre commentaire.(La séance, suspendue à 12h35, est reprise à 15 heures)".
- Speech_49 translatedText " – Tomei nota das suas palavras.(A sessão, suspensa às 12H35, é reiniciada às 15H00)".
- Speech_49 translatedText " – Tomo nota de su comentario.(La sesión, interrumpida a las 12.35 horas, se reanuda a las 15.00 horas)".
- Speech_49 translatedText " – Vi noterer Deres kommentar.(Mødet udsat kl. 12.35 og genoptaget kl. 15.00)".
- Speech_49 translatedText " – Σημειώνουμε την παρατήρησή σας.(Η συνεδρίαση διακοπείσα στις 12.35, συνεχίζεται στις 15.00)".
- Speech_49 unclassifiedMetadata ". –".
- Speech_49 unclassifiedMetadata "President".
- Speech_49 type Speech.
- Speech_5 date "1999-07-21".
- Speech_5 hasSubsequent Speech_6.
- Speech_5 language "en".
- Speech_5 number "5".
- Speech_5 speaker EUmember_945.
- Speech_5 spokenAs bn29.
- Speech_5 spokenAs bn30.
- Speech_5 spokenAs bn31.
- Speech_5 spokenAs bn32.
- Speech_5 spokenText " – I am truly grateful, Mr Commissioner Marín.".
- Speech_5 spokenText " – I am truly grateful, Mr Commissioner Marín.".
- Speech_5 text " – I am truly grateful, Mr Commissioner Marín.".
- Speech_5 translatedText " - Je vous remercie infiniment, Monsieur le Commissaire Marín.".
- Speech_5 translatedText " – Agradeço-lhe muitíssimo, Senhor Comissário Marín.".
- Speech_5 translatedText " – Ett oändligt stort tack, kommissionär Marín.".
- Speech_5 translatedText " – Hartelijk dank, commissaris Marín.".
- Speech_5 translatedText " – I am truly grateful, Mr Commissioner Marín.".
- Speech_5 translatedText " – Ich danke Ihnen vielmals, Herr Kommissar Marín.".
- Speech_5 translatedText " – Kiitoksia äärettömän paljon, komission jäsen Marín.".
- Speech_5 translatedText " – La ringrazio infinitamente, Commissario Marín.".
- Speech_5 translatedText " – Se lo agradezco infinitamente, señor Comisario Marín.".
- Speech_5 translatedText " – Tusind tak, kommissær Marín.".
- Speech_5 translatedText " – Σας ευχαριστώ πάρα πολύ, κύριε Επίτροπε Marín.".
- Speech_5 unclassifiedMetadata ".".
- Speech_5 unclassifiedMetadata "President".
- Speech_5 type Speech.
- Speech_50 date "1999-07-21".
- Speech_50 hasSubsequent Speech_51.
- Speech_50 language "en".
- Speech_50 number "50".
- Speech_50 speaker EUmember_945.
- Speech_50 spokenAs bn29.
- Speech_50 spokenAs bn30.
- Speech_50 spokenAs bn31.
- Speech_50 spokenAs bn32.
- Speech_50 spokenText " - The next item on the agenda is the declaration of Mr Prodi, President-elect of the European Commission, and it is my great pleasure to offer him the floor immediately.".
- Speech_50 spokenText " - The next item on the agenda is the declaration of Mr Prodi, President-elect of the European Commission, and it is my great pleasure to offer him the floor immediately.".
- Speech_50 text " - The next item on the agenda is the declaration of Mr Prodi, President-elect of the European Commission, and it is my great pleasure to offer him the floor immediately.".
- Speech_50 translatedText " - L'ordre du jour appelle la déclaration de M. Prodi, président élu de la Commission européenne, et je lui donne tout de suite, avec beaucoup de plaisir, la parole.".
- Speech_50 translatedText " - The next item on the agenda is the declaration of Mr Prodi, President-elect of the European Commission, and it is my great pleasure to offer him the floor immediately.".
- Speech_50 translatedText " -Nach der Tagesordnung folgt nun die Erklärung von Herrn Prodi, dem gewählten Präsidenten der Europäischen Kommission, dem ich sogleich mit großem Vergnügen das Wort erteile.".
- Speech_50 translatedText " Η ημερήσια διάταξη προβλέπει την δήλωση του κ. Prodi, εκλεγμένου Προέδρου της Ευρωπαϊκής Επιτροπής. Πολύ ευχαρίστως, θα του δώσω αμέσως το λόγο.".
- Speech_50 translatedText " – Aan de orde is de verklaring van de heer Prodi, gekozen voorzitter van de Europese Unie. Ik geef hem onmiddellijk, en met veel genoegen, het woord.".
- Speech_50 translatedText " – De conformidad con el orden del día, el Sr. Prodi, Presidente electo de la Comisión Europea, va a hacer una declaración y con mucho gusto le concedo en seguida el uso de la palabra.".
- Speech_50 translatedText " – Esityslistalla on seuraavana Euroopan komission puheenjohtajaksi valitun Prodin julkilausuma, ja annan hänelle heti erittäin mielelläni puheenvuoron.".
- Speech_50 translatedText " – L"ordine del giorno reca la dichiarazione di Romano Prodi, Presidente eletto della Commissione europea, al quale do subito e con molto piacere la parola.".
- Speech_50 translatedText " – Nästa punkt på föredragningslistan är ett uttalande av Prodi, Europeiska kommissionens valde ordförande, och jag ger honom med stort nöje genast ordet.".
- Speech_50 translatedText " – Næste punkt på dagsordenen er redegørelse af Prodi, den udpegede formand for Kommissionen. Jeg har fornøjelsen straks at give ordet til hr. Prodi.".
- Speech_50 translatedText " – Segue-se na ordem do dia a declaração do senhor Romano Prodi, Presidente eleito da Comissão Europeia, a quem dou desde já a palavra com muito prazer.".
- Speech_50 unclassifiedMetadata ".".
- Speech_50 unclassifiedMetadata "President".
- Speech_50 type Speech.
- Speech_51 date "1999-07-21".
- Speech_51 hasSubsequent Speech_52.
- Speech_51 language "IT".
- Speech_51 number "51".
- Speech_51 speaker Speaker_Prodi.
- Speech_51 spokenText " - Signora Presidente, signore e signori, desidero innanzitutto esprimere le mie vive congratulazioni al nuovo Presidente del Parlamento europeo e a tutti voi per la vostra recente elezione. Sono molto lieto di essere qui oggi a presentarvi una nuova squadra di Commissari europei. Nei miei due precedenti discorsi di fronte al Parlamento europeo, in aprile e in maggio, ho promesso di inaugurare una nuova epoca di cambiamenti nella Commissione. Il nuovo Collegio di Commissari che vi presento oggi rappresenta la squadra che attuerà questi cambiamenti.Non intendo farvi la presentazione di ciascun membro del Collegio. Essi sono qui seduti davanti a voi e i loro nomi vi sono ben noti. È una squadra di eccellente qualità, una squadra ben equilibrata. È il risultato dei costruttivi dibattiti che ho condotto con i Capi di Stato e di governo, i quali hanno rispettato appieno i nuovi poteri che il Trattato di Amsterdam ha conferito al Presidente incaricato.Ogni membro della squadra ha una comprovata esperienza. Quasi tutti hanno fatto parte del parlamento del loro paese; tre quarti di loro sono stati ministri, molti sono stati alla guida di partiti politici e altri hanno maturato esperienze di alto livello nella diplomazia, nei campi giuridico ed economico e nell'attività economica.Sin dall'inizio ho dichiarato a chiare lettere che non avrei accettato una presenza femminile inferiore a quella della precedente Commissione. Vi sono riuscito anche se speravo di fare di più. Per tutto il suo mandato, perciò, la Commissione promuoverà la parità di opportunità tra donne e uomini in tutti i settori.Il nuovo Collegio presenta anche un giusto equilibrio tra la complessità politica dei governi nazionali e il Parlamento europeo. Ne sono lieto, ma è opportuno precisare che la Commissione non opera secondo le modalità dei partiti politici. La Commissione è un Collegio e i Commissari non sono né l'emanazione di gruppi politici né i rappresentanti del loro governo nazionale.(Applausi)Nella nostra prima riunione informale, lo scorso fine settimana, abbiamo preso decisioni su alcune chiare regole di base. Ogni Commissario, in ogni momento, assolverà i suoi doveri in modo da riflettere l'interesse europeo nel suo complesso. Se in qualsiasi momento io non fossi soddisfatto di come procedono le cose, non esiterò ad avvalermi dei poteri conferitimi dal Trattato sino a cambiare le competenze e i portafogli, oppure a chiedere ai singoli Commissari di presentare le dimissioni. A questo riguardo, anche se non è previsto dal Trattato, ogni Commissario mi ha dato la sua personale assicurazione che si dimetterà se e quando io lo chiederò. Com'è ovvio, non è un'iniziativa da prendere alla leggera, ma che vi siano tali accordi costituisce una trasparente garanzia del senso di responsabilità di ogni singolo Commissario.Ci siamo altresì trovati d'accordo sull'esigenza che il nuovo Collegio risponda ai massimidella vita pubblica. Una delle prime azioni della nuova Commissione sarà perciò l'adozione formale del nuovo codice di condotta per i Commissari, comprendente anche nuove e rigorose regole per evitare conflitti d'interesse quando i Commissari lasciano la loro carica.Siamo impazienti di metterci al lavoro, quindi, e ci auguriamo di avere con il Parlamento un dialogo franco e aperto nel corso delle audizioni della nostra squadra e auspichiamo di ricevere da voi, in settembre, un fermo sostegno.Passo ora all'altro dei temi principali del mio discorso di oggi, cioè la riforma della Commissione. Che la riforma sia necessaria è indubbio, perché fatti recenti hanno dimostrato che collettivamente le Istituzioni europee non sono più attrezzate in modo adeguato per far fronte all'ampia gamma di compiti ai quali devono ora sovraintendere. Ecco perché ho promesso una rivoluzione nelle modalità di funzionamento della Commissione. Questo non significa che io voglia sminuire quanto la Commissione ha realizzato come Istituzione: sarebbe sommamente ingiusto. La Commissione presenta moltissimi punti di forza: un personale impegnato e qualificato, una grande capacità di innovazione e di previsione dei fenomeni. Nel corso degli anni ha dato prova di considerevoli capacità di adattamento assumendo, a più riprese, nuovi compiti e nuove responsabilità. Pressoché ogni grande passaggio nel processo di integrazione europea può essere ricondotto all'impegno e alla dedizione del personale all'interno della Commissione. Tuttavia, come in numerose pubbliche amministrazioni, il mondo è andato avanti e la Commissione non ha saputo tenere il passo. Non si è fatto abbastanza per ammodernare l'Istituzione stessa: in quarant'anni non si sono apportate modifiche sostanziali alla struttura della Commissione. Ecco perché dobbiamo procedere ora ad un esame di fondo delle modalità di lavoro dell'Istituzione.La sfida che dobbiamo affrontare consiste nel riprogettare, adattare e migliorare l'organizzazione per renderla più efficiente e più efficace, per combattere le frodi ad ogni livello, per porre l'Istituzione a servizio dei cittadini europei. Non facciamoci illusioni! Tutto questo processo di mutamento richiederà tempo, ma abbiamo già avviato una prima riorganizzazione della Commissione: l'apparato burocratico sarà semplificato e razionalizzato, riducendo il numero delle Direzioni generali; i Commissari avranno i loro uffici, cioè i gabinetti, nello stesso edificio delle Direzioni generali di loro competenza; i gabinetti e i Commissari saranno più snelli e più plurinazionali: ho voluto che ogni capo, o vicecapo di gabinetto, sia un cittadino di uno Stato diverso da quello del Commissario e che in ogni gabinetto vi siano persone di almeno tre Stati membri diversi; le regole per nominare i funzionari dei gradi più elevati saranno più rigorose e trasparenti e si accrescerà, all'interno della Commissione, la mobilità dei funzionari di grado più elevato; le Direzioni della Commissione saranno identificate con brevi e chiare denominazioni invece che con numeri; sarà costituito un più forte servizio nel settore deie della comunicazione per assicurare che le politiche della Commissione siano comunicate con professionalità, al fine di raggiungere tutti i cittadini europei. Questo, naturalmente, è solo l'inizio: seguiranno altri e più profondi cambiamenti.Il comitato degli esperti indipendenti presenterà il suo secondo rapporto presumibilmente a settembre, anche se sono d'accordo con la signora Fontaine nell'auspicare che esso possa venire pubblicato al più presto, compatibilmente con i tempi che i cinque Saggi possono mantenere. Lo esamineremo, questo rapporto, con molta attenzione e mi auguro che comprenda elementi utili per il processo di riforma. Al riguardo, il nuovo Vicepresidente con delega per la riforma presenterà, all'inizio del 2000, un piano particolareggiato. Tutto ciò lo si dovrà discutere a fondo con il Parlamento europeo. In particolare, dovremo trovare un dispositivo adeguato per assicurare l'informazione continua ed esauriente del Parlamento sull'andamento della riforma, rispettando, al tempo stesso, l'autonomia della Commissione nel gestire le proprie competenze. Il mio intento è di trasformare la Commissione in un'amministrazione di classe mondiale, la cui guida s'imponga come esempio. In ogni momento le nostre parole d'ordine saranno: trasparenza, senso di responsabilità, efficienza.Non è oggi l'occasione per dilungarmi sul programma della nuova Commissione. Nei discorsi che ho pronunciato in questa sede in aprile e in maggio ho già presentato un'ampia panoramica delle future priorità: avremo occasione di esaminare tali questioni più minuziosamente in settembre. Oggi sono qui per presentare la nuova Commissione, non per presentare il suo programma, ma posso promettervi che l'ispirazione centrale che percorrerà tutto il nostro programma sarà quella di conferire all'Unione europea maggiore rilevanza per i cittadini europei. Non si può negare, infatti, che le Istituzioni europee soffrono di una mancanza collettiva di fiducia da parte dei nostri cittadini. Per riconquistare questa fiducia dobbiamo agire con decisione, ma vi riusciremo soltanto se affronteremo quei problemi che hanno autentica importanza nella vita quotidiana dei cittadini, questioni come l'occupazione, la crescita economica e la sfida rappresentata dallo sviluppo sostenibile per assicurare l'equilibrio tra la creazione di ricchezza, la giustizia sociale e la qualità della vita. Questa dev'essere l'autentica priorità per la nuova Commissione.Come dicevo poc'anzi, non è questo il momento di un esame minuzioso del programma, ma vorrei proporvi tre soli esempi di che cosa io intendo per rinnovamento. Pensiamo innanzitutto al problema della sanità e della sicurezza degli alimenti. Il pubblico europeo ha perduto la sua fiducia nelle autorità nazionali ed europee incaricate del controllo sui farmaci e del controllo sugli alimenti; non si fida più né del governo né dei governi né degli scienziati. Ritengo nostro dovere prendere l'iniziativa e prevedere un'Agenzia europea indipendente per il settore degli alimenti e dei farmaci, che aiuti a riconquistare la fiducia dei consumatori.(Applausi)Pensiamo ancora ai trasporti aerei. Gli aeroporti europei sono in uno stato di caos semipermanente, dovuto al sempre crescente aumento del traffico e alla mancanza di coordinamento tra i controllori del traffico aereo: credo che tutti noi ne siamo dei testimoni autentici. Anche in questo caso il problema va al di là delle frontiere nazionali: dobbiamo cercare soluzioni a livello europeo, soluzioni che funzionino davvero.Un terzo esempio è ilnel mondo sportivo, una questione che a qualcuno può anche sembrare banale, ma che per molti è causa di profonde preoccupazioni. È un problema per il quale è evidente la necessità di un coordinamento transnazionale per un'azione decisiva.Io non voglio pretendere che l'Europa abbia tutte le risposte a questi problemi; quello che voglio dire è che dobbiamo mostrare il nostro impegno per contribuire a risolvere, a livello europeo, tali questioni poiché, per la loro stessa natura, esse vanno ben al di là dei confini puramente nazionali. Non esito a suggerire che in qualche caso – anzi in molti casi, forse – la risposta alle preoccupazioni dei disillusi cittadini europei consiste non nel ridurre ma nell'accrescere la dimensione europea. In ampia maggioranza i cittadini europei non sono scettici su un'azione su scala europea, ma stanno divenendo sempre più delusi e stanno perdendo sempre più interesse nelle interminabili e impenetrabili diatribe su chi debba fare che cosa a livello europeo. Ciò che i cittadini insistono per avere sono risposte chiare ai problemi importanti nella loro vita quotidiana. In ultima analisi, a interessarli non è chi risolve i loro problemi ma il fatto che di questi problemi ci si stia finalmente occupando, che i consumatori possano fidarsi del cibo che acquistano, che i viaggiatori possano prendere l'aereo in tutta fiducia, che il mondo sportivo sia pulito.Ho già detto che non intendo dilungarmi oggi sulle politiche: il momento opportuno sarà in settembre. Nondimeno, vorrei accennare in breve a due problemi che assumeranno speciale importanza nella nuova Commissione, cioè il Kosovo e la prossima Conferenza intergovernativa.Prendiamo innanzitutto la situazione nel Kosovo e nei Balcani. La guerra nei Balcani ha lasciato una ferita profonda in tutta l'Europa. Quello che dobbiamo fare adesso è garantire che dalla pace scaturisca qualcosa di buono. Col passare dei giorni ho sempre più la preoccupante sensazione che la capacità di fare la guerra superi di gran lunga la capacità di coordinare la ricostruzione dalle devastazioni che ha subíto la vita delle popolazioni. Si è sprecato più tempo del necessario in dispute diplomatiche su chi debba coordinare l'opera di ricostruzione. Si tratta ora di centrare tutte le nostre energie sui compiti veramente importanti: ricostruire la casa di chi si è trovato senza tetto, ricomporre le comunità che sono state distrutte e, ancora più importante, dobbiamo dare ai Balcani un futuro politico ed economico chiaro, che ponga fine a tanti secoli di continui conflitti. Solo l'Unione europea può farlo! Per restaurare la pace è necessaria una strategia chiara, a lungo termine, basata sulla ricostruzione, sulla riconciliazione e sul riavvicinamento: la ricostruzione per rimediare ai danni della guerra; la riconciliazione fra tutte le parti coinvolte, compreso il popolo serbo; il riavvicinamento di questa regione all'Unione europea, ivi inclusa la prospettiva di una futura appartenenza all'Unione europea per tutti i paesi della regione, se e quando vi si mostrino idonei sotto il profilo politico ed economico. Sono convinto che il miglior modo di perseguire un simile obiettivo sia il metodo al quale la Comunità ha già fatto ricorso, con successo, in passato: chiedere in primo luogo alle varie parti di cooperare fra di loro, di iniziare a lavorare insieme su questioni di rilevanza quotidiana, di costruire unioni doganali, di insediare istituzioni comuni e di affermare la pace tramite gli interessi comuni. È così che si è raggiunta la pace duratura nell'Unione europea, riconciliando nazioni in conflitto mediante la cooperazione. I firmatari del Trattato di Roma, quando la Seconda guerra mondiale era ancora un evento recente, erano persone di grande coraggio e di grande lungimiranza. Gli uomini e le donne della nostra generazione non sono forse in grado di mostrare la stessa lungimiranza e lo stesso coraggio nel trattare la questione dei Balcani? L'Europa non è pronta ad assumersi il rischio? L'Europa non ha forse l'ambizione di riuscire a cambiare le cose?Nell'affrontare tale sfida ci troviamo tuttavia dinanzi a un paradosso: l'Unione europea sarà in prima linea nel dare il proprio contributo, ma l'impatto del suo aiuto rischia di andare perduto in una rete complessa di strutture in competizione fra di loro: la missione delle Nazioni Unite per il Kosovo, il Patto di stabilità, il gruppo G−7 ad alto livello per il collegamento economico, l'Ufficio dell'Alto rappresentante di Bosnia, l'inviato speciale per la Repubblica di Jugoslavia, eccetera, eccetera, eccetera.Questo proliferare di decisioni mina la funzione centrale che l'Unione europea dovrebbe svolgere. C'è un disperato bisogno di semplificare le cose. In particolare, noi dobbiamo assicurare che l'ingente contributo finanziario dell'Unione europea sia speso nella ricostruzione, non nella burocrazia. È per questo, credo, che la Commissione ha rifiutato, ad esempio, di attingere dal bilancio, reso disponibile dal programma di ricostruzione OBNOVA, circa 45 milioni di euro per pagare gli stipendi delle settecento persone che lavorano per l'Ufficio dell'Alto rappresentante in Bosnia, il che equivale a un importo di circa 17 milioni di euro su quarantacinque in totale. A titolo prioritario il nostro sussidio finanziario deve andare a diretto favore della popolazione e dei lavori di ricostruzione. L'attenzione esclusiva va rivolta a sostenere lo sviluppo economico della regione e a rafforzare le strutture democratiche. Inoltre, per quanto riguarda le strutture da creare, dobbiamo badare, con cura in ciascun caso, allo specifico valore aggiunto. Si deve evitare assolutamente che si faccia a Bruxelles quanto si farebbe meglio a Salonicco e che si faccia a Salonicco quanto si farebbe meglio a Pristina.(Applausi)Il secondo punto al quale voglio oggi accennare è la nuova Conferenza intergovernativa che sarà indetta al Vertice di Helsinki. Vi è chi pensa che la Conferenza intergovernativa costituisce un semplice lavoro di rifinitura dopo il Vertice di Amsterdam, con l'obiettivo di sbrigare le singole questioni sulle quali non era stato possibile accordarsi in quella sede. Non condivido una simile analisi: per me la Conferenza intergovernativa è un appuntamento cruciale per le Istituzioni europee; è la nostra occasione, forse l'ultima, per prepararci al potenziale raddoppio del numero dei membri dei paesi dell'Unione. A mio parere, una Conferenza intergovernativa che abbia soltanto obiettivi limitati non potrebbe raccogliere una simile sfida. So bene che qualcuno obietterà che è meglio compiere progressi rapidi in un campo limitato piuttosto che prospettarsi tutta una serie di problemi in più campi, troppo complessi per poterli risolvere in fretta. Per me questo significa non cogliere il nocciolo della questione. Se la limitatezza dell'ordine del giorno della Conferenza intergovernativa non consentirà di prepararsi adeguatamente per l'ampliamento, non c'è altro da fare che ampliarne la portata.(Applausi)Non servirà a niente star lì a rabberciarne i confini. Perché l'ampliamento funzioni è indispensabile un'analisi istituzionale, integrale e approfondita. Ecco perché voglio costituire un gruppo ristretto di alto livello – e spero proprio che sarà di alto livello – che, nei prossimi tre mesi, prepari una relazione su quali temi la Conferenza intergovernativa debba trattare. La relazione servirà da contributo per preparare la posizione ufficiale della nuova Commissione sulla Conferenza intergovernativa. Anche se gran parte dell'esigenza politica dell'Unione europea oppone oggi un netto diniego al riguardo, io sono ben deciso a presentare, almeno ufficialmente, le opzioni possibili.(Applausi)A mio parere, per l'Unione europea sarebbe un errore di dimensioni storiche organizzare ad Helsinki una Conferenza intergovernativa ridotta per difetto, semplicemente per il timore collettivo di guardar bene in faccia le vere sfide del futuro ampliamento. Naturalmente, noi provvederemo perché il Parlamento europeo partecipi più appieno ai lavori di Helsinki.Signore e signori, la Commissione e le Istituzioni della Comunità hanno attraversato un periodo molto difficile. Il pubblico europeo si attende ora da noi che mettiamo un punto fermo sul passato e che ci muoviamo verso il futuro. La sfida di fronte alla quale ci troviamo noi tutti sta nel ricostruire la credibilità dell'Unione europea agli occhi dei suoi cittadini e nell'assicurare che questi comprendano i vantaggi che l'Unione europea apporta alla loro personale vita quotidiana. È un punto sul quale non insisterò mai abbastanza: mentre io vi parlo, infatti, tutto il pubblico europeo ci sta guardando, col fiato sospeso aspetta di vedere che cosa succederà nella grande storia della Commissione e del Parlamento.Vorrei suggerire di deludere quegli spettatori che sono venuti qui ad assistere a un confronto. Nessuno di noi agirà, infatti, nell'interesse della popolazione europea se permetteremo alle Istituzioni europee di ritrovarsi in uno stato di confronto e di blocco permanente. Vi sono ora un nuovo Parlamento e una nuova Commissione ed è quindi l'occasione per partire su nuove basi. La Commissione e il Parlamento sono le uniche due Istituzioni con una esclusiva ed autentica vocazione europea. Dovrebbe esservi fra di loro una solida alleanza. Dobbiamo affrontare gli stessi compiti: chi altro, se non la Commissione e il Parlamento, lavorando insieme, può portare avanti questo progetto? I recenti avvenimenti hanno danneggiato gravemente la Commissione, ma io credo che anche il Parlamento ne abbia risentito, se si considera almeno la scarsa affluenza alle recenti elezioni.Il compito di fronte al quale ci troviamo è quindi di ripristinare la profonda fiducia reciproca fra le due Istituzioni, che è stata tradizionalmente la forza portante dell'integrazione europea: il che significa lavorare insieme, riconoscendo al tempo stesso la diversità delle nostre funzioni. Io sono convinto che è nel più alto interesse per il Parlamento che vi sia una Commissione forte, una Commissione autonoma, una Commissione indipendente, una Commissione fidata. Mi auguro che il nuovo Collegio che è oggi di fronte a voi riceverà da voi un fermo sostegno in settembre. Il nullaosta per l'avvio non è però un assegno in bianco per il futuro. Questo Parlamento, che è la voce dei cittadini europei, è l'arbitro supremo dell'operato della Commissione.Signore e signori, le sfide sono tante e l'Europa ha bisogno di un energico segnale di rinnovamento e di guida. Io ho fatto tutto quello che potevo fare per preparare la nuova squadra, e noi tutti siamo impazienti di cominciare. Il segnale di inizio dei lavori, però, lo potete dare soltanto voi. Confido che farete uso, con saggezza e nel migliore interesse dell'Unione, dei grandi poteri e delle grandi responsabilità a voi conferite dai Trattati.(Applausi)".
- Speech_51 text " -(IT) Madam President, ladies and gentlemen, I would first of all like to congratulate the new President of the European Parliament and all of you most warmly on your recent election. I am very happy to be here today to introduce to you a new team of European Commissioners. In the last two addresses I gave before the European Parliament, in April and May, I promised to inaugurate a new era of change within the Commission. The new College of Commissioners which I am going to introduce to you today is the team which will implement these changes. I do not intend to introduce each member of the College to you individually. They are sitting here in front of you and their names are well known to you. This is a well-balanced team of the highest quality, and is the result of my constructive debates with the Heads of State and Government, which have fully respected the new powers which the Treaty of Amsterdam conferred on the President-elect. Each member of the team has proven experience. Almost all have been members of the parliaments of their own countries, three quarters of them have been Ministers, many have been leaders of political parties and others have accumulated a wealth of experience in diplomacy, business, economic policy making and the legal sphere. Right from the beginning, I have made no bones about the fact that I would not accept a lower female representation than that of the outgoing Commission. I have succeeded in this although I had hoped to do better. Therefore, throughout its term of office, the Commission will promote equality of opportunities between the sexes in all sectors. The new College is also characterised by the right balance between the political complexity of national governments and the European Parliament. I am happy that this is so, but it should be specified that the Commission does not operate according to the same procedures as political parties. The Commission is a College and the Commissioners are neither delegates from political groups nor representatives of their national governments. (Applause) In our first informal meeting last weekend, we set a few clear ground rules. Each Commissioner will, at all times, discharge his duties in such a way as to reflect the interest of Europe as a whole. If at any point I am not satisfied with the situation, I will not hesitate to use the powers conferred on me by the Treaty and change competences and portfolios or ask individual Commissioners to resign. With regard to this, although it is not laid down by the Treaty, each Commissioner has given me his personal assurance that he will stand down if and when I ask him to. Obviously, this is not a step to be taken lightly, but the existence of these agreements is a transparent guarantee of the sense of responsibility of each individual Commissioner. We also found we were in agreement regarding the need for the new College to abide by the highest standards of public life. One of the first actions of the new Commission will therefore be to adopt formally the new Code of Conduct for Commissioners, including also new, stringent rules for avoiding conflicts of interest when the Commissioners leave their office. We are looking forward to getting down to work and we hope that dialogue with the Parliament will be frank and open during our team"s hearings, and that we will receive firm support from you in September. I will now move on to the other main subject of my address today: the reform of the Commission. The need for reform is indisputable, as recent events have shown that European institutions as a whole are no longer adequately equipped to deal with the wide range of tasks incumbent upon them. This is why I have promised a revolution in the Commission"s operating procedures. This does not mean that I want to undermine the Commission"s achievement as an institution: that would be extremely unjust. The Commission has many strong points, including committed, experienced personnel and a great capacity for innovation and foresight. Over the years, it has given proof of its considerable capacities to adapt, repeatedly taking on new tasks and responsibilities. Practically every major development in the process of European integration can be traced back to the commitment and dedication of the personnel in the Commission. However, as is the case in numerous public administrations, the world has moved on and the Commission has failed to keep up. Too little has been done to modernise the institution itself and no alterations of substance have been made to the structure of the Commission in forty years. This is why an in-depth examination of the institution"s working procedures needs to be carried out now. The challenge to be taken up consists of redesigning, adapting and improving the organisation in order to make it more efficient, to fight fraud at all levels and place the institution at the service of the citizens of Europe. Let us not be under any illusions! This whole process of change will take time, but an initial reorganisation of the Commission is already underway. The bureaucratic machine will be simplified and rationalised, with fewer Directorates-General. The Commissioner"s offices, that is, their private offices, will be in the same building as their respective Directorates-General. Both offices and Commissioners will be more streamlined and more multinational – I have tried to ensure that each head or second in command of an office is the citizen of a different country from that of the Commissioner, and each office contains people from at least three different Member States. The rules for appointing higher civil servants will be more stringent and transparent, and mobility within the Commission of higher civil servants will increase. The Directorates of the Commission will be identified by short, clear names instead of by numbers, and a larger department will be established in the mass media and communications sector to ensure that the Commission"s policies are communicated professionally and that they reach all the citizens of Europe. Naturally, this is only the beginning and further, more important changes will follow. Presumably, the Committee of Independent Experts will present its second report in September, although I share Mrs Fontaine"s hope that it will be ready for publication as soon as possible, within a time frame which the five wise men will be able to sustain. We will study this report with the utmost attention, and I hope that it will contain elements which will be useful for the reform process. In this respect, the new Vice-President responsible for reform will submit a detailed plan at the beginning of the year 2000. All this will have to be discussed in depth with the European Parliament. In particular, we will have to find a suitable mechanism for ensuring that the Parliament is kept constantly and exhaustively informed of the progress of the reform, while at the same time respecting the Commission"s autonomy in managing its own competences. My intention is to transform the Commission into a world class administration which will lead by example. Our watchwords at all times will be transparency, accountability and efficiency. Now is not the time to dwell on the programme for the new Commission. I gave a broad overview of our future priorities in my addresses to this Parliament in April and May, and we will have the opportunity to examine these issues in more detail in September. I am here today to introduce the new Commission, not its programme, but I can promise you that the central theme of our entire programme will be to make the European Union more relevant to the citizens of Europe. In fact, it cannot be denied that the European institutions are suffering from a collective loss of confidence on the part of our citizen and in order to win this back, we must act decisively. However, we will only succeed if we confront the issues which have genuine importance in the daily life of the citizens, such as unemployment, economic growth and the challenge represented by sustainable development to ensure a balance between the creation of riches, social justice and quality of life. This must be the new Commission"s genuine priority. As I have just said, this is not the time for a detailed examination of the programme, but I would like to put forward just three examples of what I mean by renewal. First of all, let us consider the issue of health and food safety. The European public has lost confidence in the national and European authorities responsible for controlling drugs and foodstuffs: it no longer has faith in this government, or any other governments, or scientists. I consider it our duty to take the initiative and make provision for an independent European Food and Drugs Agency, which will help to win back consumer confidence. (Applause) Air traffic is another matter for concern. Our European airports are in a semi-permanent state of chaos, due to ever-increasing traffic and lack of co-ordination between air traffic controllers. I think we can all testify to this. The problem transcends national boundaries in this case as well, and we must seek solutions at a European level – solutions that really work. A third example is the doping which is taking place in the sporting world – a question which may seem banal to some but which for many is a cause of deep concern. This is a problem which obviously requires the different nations to co-ordinate and take decisive action. I do not pretend that Europe has all the answers to these problems. What I mean is that we must show our commitment to contributing to the resolution of these issues at a European level, as by their very nature, they go well beyond purely national boundaries. I have no hesitation in suggesting that in some cases – or, rather, in many cases – the answer to the concerns of disillusioned European citizens lies not in reducing but in increasing the European dimension. The vast majority of European citizens are not sceptical about action on a European scale, but they are becoming increasingly disillusioned and are fast losing interest in the interminable, impenetrable wrangles over who should do what at a European level. What the citizens persist in demanding are clear answers to the important problems in their everyday lives. The bottom line is, what interests them is not who solves their problems but the fact that the problems are finally being dealt with. They want consumers to be able to trust the food they buy, travellers to be able to take a plane without worrying about their safety and the sporting world to be above board. I have already stated that I do not intend to dwell on the policies as the time for that will be in September. However, I would like to touch briefly on two issues which are especially important in the new Commission: Kosovo and the next Intergovernmental Conference. Let us first take the situation in Kosovo and the Balkans. The war in the Balkans has left the whole of Europe deeply scarred. What we must do now is make sure that peace brings something positive. As time goes on, my concern grows that our capacity to make war far exceeds our ability to co-ordinate the reconstruction after the devastation suffered by the populations involved. More time than necessary has been wasted in diplomatic disputes over who should co-ordinate the reconstruction work. It is now a question of focusing our energy on the really important tasks: rebuilding houses left without roofs, putting back together shattered communities, and, even more importantly, providing the Balkans with a clear political and economic future, which will put an end to all the centuries of continual conflict. Only the European Union can do this. In order to restore peace, a clear, long-term strategy is needed, based on reconstruction, reconciliation and: construction to repair the damage done by the war, reconciliation between all the parties involved, including the Serbian people, and theof this region to the European Union, including the prospect of future accession to the European Union for all the countries of the region, if and when they show themselves to be politically and economically ready. I am sure that the best way of pursuing such a goal is the method already successfully employed by the Community in the past: firstly, to ask the various parties to co-operate with each other, to start to work together on issues of everyday relevance, to establish customs unions, to set up common institutions and to consolidate peace through common interests. This is how lasting peace was achieved within the European Union, reconciling opposed nations by co-operation. When the Second World War was still a recent event, the signatories to the Treaty of Rome were people of great courage and farsightedness. Are the men and women of our generation unable to display the same farsightedness and courage over the Balkans issue? Is it that Europe is not ready to take the risk? Does Europe not have the ambition to bring about successful change? When we start to take up this challenge, we find before us a paradox. The European Union may be first in line with its contribution, but the risk is that the impact of its aid will be lost in a complicated network of competing structures: the United Nations Mission to Kosovo, the Stability Pact, the G−7 High Level Group for economic relations, the Office of the High Representative in Bosnia, the special envoy for the Republic of Yugoslavia, etcetera, etcetera, etcetera. This multitude of decisions undermines the central function which should be carried out by the European Union. There is a desperate need to simplify things. In particular, we must ensure that the European Union"s huge financial contribution is spent on reconstruction and not on bureaucracy. I believe this is the reason the Commission has refused, for example, to draw upon the budget made available by the OBNOVA reconstruction programme, approximately EUR 45 million to pay the salaries of the seven hundred people working for the Office of the High Representative in Bosnia. This is the equivalent of a sum of about EUR 17 million out of a total of forty-five. As a priority, our financial aid must be used to benefit the population and reconstruction work directly. We must focus exclusively on sustaining the economic growth of the region and reinforcing its democratic structures. Moreover, with regard to the structures to be created, we must pay particular attention to the specific value added in each case. We must at all costs avoid things being done in Brussels when it would be better to do them in Thessaloniki, and doing things in Thessaloniki when it would make more sense to do them in Pristina. (Applause) The second point which I want to touch on today is the new Intergovernmental Conference which will be announced at the Summit in Helsinki. Some people think that the Intergovernmental Conference will be a simple job of fine-tuning after the Amsterdam Summit, the object of which will be to speed through the individual issues on which it was not possible to reach agreement in Amsterdam. I do not share this view. For me, the Intergovernmental Conference will be crucial for European institutions. It is our opportunity, possibly the last opportunity, to prepare ourselves for the potential doubling of the number of the Union"s Member Countries. In my opinion, an Intergovernmental Conference which only has limited goals could not deal with a similar challenge. I am well aware that some people will object that it is better to make rapid progress in a limited field than to line up a whole series of issues in several fields, which are too complex to be resolved quickly. To me, this means not going to the heart of the matter. If the agenda of the Intergovernmental Conference is too limited to allow us to prepare adequately for enlargement, the only thing to do is to enlarge its scope. (Applause) It will serve no purpose to patch up the borders. For enlargement to work, an in-depth, thorough examination of the institutions is essential. To this end, I intend to build a small, high level working party – and I do hope that it will be of a high level – which, during the next three months, will prepare a report on the subjects to be covered at the Intergovernmental Conference. The report will contribute to the preparation of the official position of the new Commission on the Intergovernmental Conference. Even though much of the political demand of the European Union is currently opposed to a clear refusal on this matter, I will not be shaken in my resolve to present, at least in an official way, the possible options. (Applause) In my opinion, it would be an error of mammoth proportions to organise an Intergovernmental Conference in Helsinki which is too limited, simply because of the collective fear of confronting the real challenges of future enlargement head on. We will naturally see to it that the European Parliament plays a greater role in the work carried out in Helsinki. Ladies and gentlemen, the Commission and the institutions of the Community have been through a very difficult period. The European public is now looking to us to draw a line under the past and move on towards the future. The challenge facing all of us is that of restoring the credibility of the European Union in the eyes of its citizens and ensuring that they understand the benefits that the European Union provides for their personal, everyday lives. I cannot insist enough on this point. As I speak, the whole of the European public is watching us, and is waiting with bated breath to see what is about to happen in the great history of the Commission and the Parliament. I would like to propose that we disappoint those spectators who have come here to watch a confrontation. None of us will act in the interest of the people of Europe if we allow the European institutions to be in a state of permanent confrontation and deadlock. Now we have a new Parliament and a new Commission, and this is our opportunity to start afresh. The Commission and this Parliament are the only two institutions whose leaning is exclusively and genuinely towards Europe. There should be a solid alliance between them. We have to deal with the same tasks. Who else, if not the Commission and this Parliament working together, can take this project forwards? The Commission has suffered greatly from the recent events, but I believe that this Parliament has also been affected, considering the poor turn-out at the recent elections. The task we face is that of restoring deep, mutual confidence between the two institutions, which has traditionally been the driving force of European integration. This means working together, while at the same time acknowledging the diversity of our functions. I am convinced that it is in the best interest of the Parliament for there to be a strong, autonomous, independent, trusted Commission. I hope that the new College which you see before you today will receive your full support in September. The go-ahead is not, however, afor the future. This Parliament, which is the voice of the citizens of Europe, is the supreme judge of the Commission"s work. Ladies and gentlemen, we are faced with many challenges and Europe needs a powerful sign of renewal and leadership. I have done all I can to prepare the new team and we are all impatient to get started. However, only you can give us the signal to start work. I am confident that you will use the great powers and responsibilities conferred on you by the Treaties wisely and in the best interests of the Union. (Applause)".
- Speech_51 translatedText " -(IT) Madam President, ladies and gentlemen, I would first of all like to congratulate the new President of the European Parliament and all of you most warmly on your recent election. I am very happy to be here today to introduce to you a new team of European Commissioners. In the last two addresses I gave before the European Parliament, in April and May, I promised to inaugurate a new era of change within the Commission. The new College of Commissioners which I am going to introduce to you today is the team which will implement these changes. I do not intend to introduce each member of the College to you individually. They are sitting here in front of you and their names are well known to you. This is a well-balanced team of the highest quality, and is the result of my constructive debates with the Heads of State and Government, which have fully respected the new powers which the Treaty of Amsterdam conferred on the President-elect. Each member of the team has proven experience. Almost all have been members of the parliaments of their own countries, three quarters of them have been Ministers, many have been leaders of political parties and others have accumulated a wealth of experience in diplomacy, business, economic policy making and the legal sphere. Right from the beginning, I have made no bones about the fact that I would not accept a lower female representation than that of the outgoing Commission. I have succeeded in this although I had hoped to do better. Therefore, throughout its term of office, the Commission will promote equality of opportunities between the sexes in all sectors. The new College is also characterised by the right balance between the political complexity of national governments and the European Parliament. I am happy that this is so, but it should be specified that the Commission does not operate according to the same procedures as political parties. The Commission is a College and the Commissioners are neither delegates from political groups nor representatives of their national governments. (Applause) In our first informal meeting last weekend, we set a few clear ground rules. Each Commissioner will, at all times, discharge his duties in such a way as to reflect the interest of Europe as a whole. If at any point I am not satisfied with the situation, I will not hesitate to use the powers conferred on me by the Treaty and change competences and portfolios or ask individual Commissioners to resign. With regard to this, although it is not laid down by the Treaty, each Commissioner has given me his personal assurance that he will stand down if and when I ask him to. Obviously, this is not a step to be taken lightly, but the existence of these agreements is a transparent guarantee of the sense of responsibility of each individual Commissioner. We also found we were in agreement regarding the need for the new College to abide by the highest standards of public life. One of the first actions of the new Commission will therefore be to adopt formally the new Code of Conduct for Commissioners, including also new, stringent rules for avoiding conflicts of interest when the Commissioners leave their office. We are looking forward to getting down to work and we hope that dialogue with the Parliament will be frank and open during our team"s hearings, and that we will receive firm support from you in September. I will now move on to the other main subject of my address today: the reform of the Commission. The need for reform is indisputable, as recent events have shown that European institutions as a whole are no longer adequately equipped to deal with the wide range of tasks incumbent upon them. This is why I have promised a revolution in the Commission"s operating procedures. This does not mean that I want to undermine the Commission"s achievement as an institution: that would be extremely unjust. The Commission has many strong points, including committed, experienced personnel and a great capacity for innovation and foresight. Over the years, it has given proof of its considerable capacities to adapt, repeatedly taking on new tasks and responsibilities. Practically every major development in the process of European integration can be traced back to the commitment and dedication of the personnel in the Commission. However, as is the case in numerous public administrations, the world has moved on and the Commission has failed to keep up. Too little has been done to modernise the institution itself and no alterations of substance have been made to the structure of the Commission in forty years. This is why an in-depth examination of the institution"s working procedures needs to be carried out now. The challenge to be taken up consists of redesigning, adapting and improving the organisation in order to make it more efficient, to fight fraud at all levels and place the institution at the service of the citizens of Europe. Let us not be under any illusions! This whole process of change will take time, but an initial reorganisation of the Commission is already underway. The bureaucratic machine will be simplified and rationalised, with fewer Directorates-General. The Commissioner"s offices, that is, their private offices, will be in the same building as their respective Directorates-General. Both offices and Commissioners will be more streamlined and more multinational – I have tried to ensure that each head or second in command of an office is the citizen of a different country from that of the Commissioner, and each office contains people from at least three different Member States. The rules for appointing higher civil servants will be more stringent and transparent, and mobility within the Commission of higher civil servants will increase. The Directorates of the Commission will be identified by short, clear names instead of by numbers, and a larger department will be established in the mass media and communications sector to ensure that the Commission"s policies are communicated professionally and that they reach all the citizens of Europe. Naturally, this is only the beginning and further, more important changes will follow. Presumably, the Committee of Independent Experts will present its second report in September, although I share Mrs Fontaine"s hope that it will be ready for publication as soon as possible, within a time frame which the five wise men will be able to sustain. We will study this report with the utmost attention, and I hope that it will contain elements which will be useful for the reform process. In this respect, the new Vice-President responsible for reform will submit a detailed plan at the beginning of the year 2000. All this will have to be discussed in depth with the European Parliament. In particular, we will have to find a suitable mechanism for ensuring that the Parliament is kept constantly and exhaustively informed of the progress of the reform, while at the same time respecting the Commission"s autonomy in managing its own competences. My intention is to transform the Commission into a world class administration which will lead by example. Our watchwords at all times will be transparency, accountability and efficiency. Now is not the time to dwell on the programme for the new Commission. I gave a broad overview of our future priorities in my addresses to this Parliament in April and May, and we will have the opportunity to examine these issues in more detail in September. I am here today to introduce the new Commission, not its programme, but I can promise you that the central theme of our entire programme will be to make the European Union more relevant to the citizens of Europe. In fact, it cannot be denied that the European institutions are suffering from a collective loss of confidence on the part of our citizen and in order to win this back, we must act decisively. However, we will only succeed if we confront the issues which have genuine importance in the daily life of the citizens, such as unemployment, economic growth and the challenge represented by sustainable development to ensure a balance between the creation of riches, social justice and quality of life. This must be the new Commission"s genuine priority. As I have just said, this is not the time for a detailed examination of the programme, but I would like to put forward just three examples of what I mean by renewal. First of all, let us consider the issue of health and food safety. The European public has lost confidence in the national and European authorities responsible for controlling drugs and foodstuffs: it no longer has faith in this government, or any other governments, or scientists. I consider it our duty to take the initiative and make provision for an independent European Food and Drugs Agency, which will help to win back consumer confidence. (Applause) Air traffic is another matter for concern. Our European airports are in a semi-permanent state of chaos, due to ever-increasing traffic and lack of co-ordination between air traffic controllers. I think we can all testify to this. The problem transcends national boundaries in this case as well, and we must seek solutions at a European level – solutions that really work. A third example is the doping which is taking place in the sporting world – a question which may seem banal to some but which for many is a cause of deep concern. This is a problem which obviously requires the different nations to co-ordinate and take decisive action. I do not pretend that Europe has all the answers to these problems. What I mean is that we must show our commitment to contributing to the resolution of these issues at a European level, as by their very nature, they go well beyond purely national boundaries. I have no hesitation in suggesting that in some cases – or, rather, in many cases – the answer to the concerns of disillusioned European citizens lies not in reducing but in increasing the European dimension. The vast majority of European citizens are not sceptical about action on a European scale, but they are becoming increasingly disillusioned and are fast losing interest in the interminable, impenetrable wrangles over who should do what at a European level. What the citizens persist in demanding are clear answers to the important problems in their everyday lives. The bottom line is, what interests them is not who solves their problems but the fact that the problems are finally being dealt with. They want consumers to be able to trust the food they buy, travellers to be able to take a plane without worrying about their safety and the sporting world to be above board. I have already stated that I do not intend to dwell on the policies as the time for that will be in September. However, I would like to touch briefly on two issues which are especially important in the new Commission: Kosovo and the next Intergovernmental Conference. Let us first take the situation in Kosovo and the Balkans. The war in the Balkans has left the whole of Europe deeply scarred. What we must do now is make sure that peace brings something positive. As time goes on, my concern grows that our capacity to make war far exceeds our ability to co-ordinate the reconstruction after the devastation suffered by the populations involved. More time than necessary has been wasted in diplomatic disputes over who should co-ordinate the reconstruction work. It is now a question of focusing our energy on the really important tasks: rebuilding houses left without roofs, putting back together shattered communities, and, even more importantly, providing the Balkans with a clear political and economic future, which will put an end to all the centuries of continual conflict. Only the European Union can do this. In order to restore peace, a clear, long-term strategy is needed, based on reconstruction, reconciliation and: construction to repair the damage done by the war, reconciliation between all the parties involved, including the Serbian people, and theof this region to the European Union, including the prospect of future accession to the European Union for all the countries of the region, if and when they show themselves to be politically and economically ready. I am sure that the best way of pursuing such a goal is the method already successfully employed by the Community in the past: firstly, to ask the various parties to co-operate with each other, to start to work together on issues of everyday relevance, to establish customs unions, to set up common institutions and to consolidate peace through common interests. This is how lasting peace was achieved within the European Union, reconciling opposed nations by co-operation. When the Second World War was still a recent event, the signatories to the Treaty of Rome were people of great courage and farsightedness. Are the men and women of our generation unable to display the same farsightedness and courage over the Balkans issue? Is it that Europe is not ready to take the risk? Does Europe not have the ambition to bring about successful change? When we start to take up this challenge, we find before us a paradox. The European Union may be first in line with its contribution, but the risk is that the impact of its aid will be lost in a complicated network of competing structures: the United Nations Mission to Kosovo, the Stability Pact, the G−7 High Level Group for economic relations, the Office of the High Representative in Bosnia, the special envoy for the Republic of Yugoslavia, etcetera, etcetera, etcetera. This multitude of decisions undermines the central function which should be carried out by the European Union. There is a desperate need to simplify things. In particular, we must ensure that the European Union"s huge financial contribution is spent on reconstruction and not on bureaucracy. I believe this is the reason the Commission has refused, for example, to draw upon the budget made available by the OBNOVA reconstruction programme, approximately EUR 45 million to pay the salaries of the seven hundred people working for the Office of the High Representative in Bosnia. This is the equivalent of a sum of about EUR 17 million out of a total of forty-five. As a priority, our financial aid must be used to benefit the population and reconstruction work directly. We must focus exclusively on sustaining the economic growth of the region and reinforcing its democratic structures. Moreover, with regard to the structures to be created, we must pay particular attention to the specific value added in each case. We must at all costs avoid things being done in Brussels when it would be better to do them in Thessaloniki, and doing things in Thessaloniki when it would make more sense to do them in Pristina. (Applause) The second point which I want to touch on today is the new Intergovernmental Conference which will be announced at the Summit in Helsinki. Some people think that the Intergovernmental Conference will be a simple job of fine-tuning after the Amsterdam Summit, the object of which will be to speed through the individual issues on which it was not possible to reach agreement in Amsterdam. I do not share this view. For me, the Intergovernmental Conference will be crucial for European institutions. It is our opportunity, possibly the last opportunity, to prepare ourselves for the potential doubling of the number of the Union"s Member Countries. In my opinion, an Intergovernmental Conference which only has limited goals could not deal with a similar challenge. I am well aware that some people will object that it is better to make rapid progress in a limited field than to line up a whole series of issues in several fields, which are too complex to be resolved quickly. To me, this means not going to the heart of the matter. If the agenda of the Intergovernmental Conference is too limited to allow us to prepare adequately for enlargement, the only thing to do is to enlarge its scope. (Applause) It will serve no purpose to patch up the borders. For enlargement to work, an in-depth, thorough examination of the institutions is essential. To this end, I intend to build a small, high level working party – and I do hope that it will be of a high level – which, during the next three months, will prepare a report on the subjects to be covered at the Intergovernmental Conference. The report will contribute to the preparation of the official position of the new Commission on the Intergovernmental Conference. Even though much of the political demand of the European Union is currently opposed to a clear refusal on this matter, I will not be shaken in my resolve to present, at least in an official way, the possible options. (Applause) In my opinion, it would be an error of mammoth proportions to organise an Intergovernmental Conference in Helsinki which is too limited, simply because of the collective fear of confronting the real challenges of future enlargement head on. We will naturally see to it that the European Parliament plays a greater role in the work carried out in Helsinki. Ladies and gentlemen, the Commission and the institutions of the Community have been through a very difficult period. The European public is now looking to us to draw a line under the past and move on towards the future. The challenge facing all of us is that of restoring the credibility of the European Union in the eyes of its citizens and ensuring that they understand the benefits that the European Union provides for their personal, everyday lives. I cannot insist enough on this point. As I speak, the whole of the European public is watching us, and is waiting with bated breath to see what is about to happen in the great history of the Commission and the Parliament. I would like to propose that we disappoint those spectators who have come here to watch a confrontation. None of us will act in the interest of the people of Europe if we allow the European institutions to be in a state of permanent confrontation and deadlock. Now we have a new Parliament and a new Commission, and this is our opportunity to start afresh. The Commission and this Parliament are the only two institutions whose leaning is exclusively and genuinely towards Europe. There should be a solid alliance between them. We have to deal with the same tasks. Who else, if not the Commission and this Parliament working together, can take this project forwards? The Commission has suffered greatly from the recent events, but I believe that this Parliament has also been affected, considering the poor turn-out at the recent elections. The task we face is that of restoring deep, mutual confidence between the two institutions, which has traditionally been the driving force of European integration. This means working together, while at the same time acknowledging the diversity of our functions. I am convinced that it is in the best interest of the Parliament for there to be a strong, autonomous, independent, trusted Commission. I hope that the new College which you see before you today will receive your full support in September. The go-ahead is not, however, afor the future. This Parliament, which is the voice of the citizens of Europe, is the supreme judge of the Commission"s work. Ladies and gentlemen, we are faced with many challenges and Europe needs a powerful sign of renewal and leadership. I have done all I can to prepare the new team and we are all impatient to get started. However, only you can give us the signal to start work. I am confident that you will use the great powers and responsibilities conferred on you by the Treaties wisely and in the best interests of the Union. (Applause)".
- Speech_51 translatedText " Arvoisa puhemies, parlamentin jäsenet, haluan ennen kaikkea esittää lämpimät onnitteluni Euroopan parlamentin uudelle puhemiehelle ja kaikille teille hiljattain tapahtuneen valituksi tulemisenne johdosta. Olen hyvin iloinen siitä, että olen täällä tänään esittelemässä teille Euroopan komission uuden kokoonpanon. Kahdessa aiemmassa Euroopan parlamentissa pitämässäni puheessa huhti- ja toukokuussa lupasin aloittaa uuden muutosten aikakauden komissiossa. Uusi komissio, jonka esittelen teille tänään, on se joukko, joka panee nämä muutokset täytäntöön.En aio esitellä teille jokaista kollegion jäsentä. He istuvat tässä edessänne, ja tiedätte hyvin, keitä he ovat. He muodostavat erinomaisen, tasapainoisen joukon. Kokoonpano on tulosta rakentavista keskusteluista, joita olen käynyt valtioiden ja hallitusten päämiesten kanssa, jotka kunnioittivat täysin istuvalle puheenjohtajalle Amsterdamin sopimuksella myönnettyjä uusia valtuuksia.Jokaisella komission jäsenellä on vankka kokemus. Lähes kaikki ovat kuuluneet kotimaansa parlamenttiin; kolme neljästä on toiminut ministerinä, monet puoluejohtajina ja osa on kerännyt kokemusta merkittävissä tehtävissä diplomatian alalla sekä oikeuden ja talouden aloilla että taloudellisessa toiminnassa.Alusta alkaen tein selväksi, etten hyväksyisi naisten osuuden vähenemistä edelliseen komissioon verrattuna. Onnistuinkin estämään sen, mutta olisin halunnut tehdä vielä enemmän. Komissio tulee kuitenkin koko toimikautensa ajan edistämään naisten ja miesten yhtäläisiä mahdollisuuksia kaikilla aloilla.Uudessa kollegiossa vallitsee myös oikea tasapaino kansallisten hallitusten poliittisen kirjon ja Euroopan parlamentin välillä. Tämä ilahduttaa minua, mutta on täsmennettävä, että komissio ei toimi poliittisten puolueiden tahdon mukaisesti. Komissio on kollegio, eivätkä komission jäsenet edusta sen enempää poliittisia ryhmiä kuin kotimaansa kansallista hallitustakaan.(Suosionosoituksia)Ensimmäisessä epävirallisessa kokouksessamme viime viikonloppuna päätimme joistakin selvistä perussäännöistä. Jokainen komission jäsen hoitaa tehtäviään aina niin, että hän ottaa huomioon Euroopan kokonaisedun. Mikäli olen milloin tahansa tyytymätön asioiden käsittelytapaan, en epäröi käyttää perustamissopimuksen minulle antamia valtuuksia ja vaihtaa toimivaltuuksia ja salkkuja tai pyytää yksittäisiä komission jäseniä eroamaan. Tältä osin, vaikka perustamissopimus ei sitä vaadikaan, jokainen komission jäsen on antanut minulle henkilökohtaisen vakuutuksen siitä, että hän eroaa, jos ja kun pyydän häntä tekemään niin. On itsestään selvää, että tähän ei ryhdytä kevyin perustein, mutta tällaisten sopimusten olemassaolo antaa selvän takuun kunkin yksittäisen komission jäsenen vastuuntunnosta.Olemme myös päässeet yksimielisyyteen siitä, että uuden komission on noudatettava julkisen elämän tiukimpia normeja. Yksi uuden komission ensimmäisistä toimista onkin siis hyväksyä virallisesti komission jäsenten uusi käyttäytymissäännöstö, johon sisältyy myös uusia tiukkoja sääntöjä eturistiriitojen estämiseksi komission jäsenten jättäessä tehtävänsä.Palamme siis halusta tarttua töihin ja toivomme, että voimme käydä parlamentin kanssa suoraa ja avointa keskustelua komissiomme jäsenten kuulemisten aikana, ja toivomme saavamme teiltä syyskuussa vankan tuen.Siirryn nyt käsittelemään toista tämänpäiväisen puheeni keskeistä aihetta eli komission uudistamista. Uudistus on selvästi tarpeen, koska viimeaikaiset tapahtumat ovat osoittaneet, että Euroopan toimielimillä ei ole enää tarvittavia välineitä niiden monenlaisten tehtävien hoitamiseen, joista niiden täytyisi tällä hetkellä huolehtia. Siksi olen luvannut toteuttaa vallankumouksen komission toimintatavoissa. Tämä ei tarkoita, että haluaisin vähätellä sitä, mitä komissio toimielimenä on saanut aikaan: se ei pidä ollenkaan paikkaansa. Komissiolla on monia vahvoja puolia: sitoutunut ja ammattitaitoinen henkilökunta, erittäin suuri innovatiivisuus ja kyky ennakoida tapahtumia. Vuosien saatossa se on osoittanut huomattavaa mukautumiskykyä omaksumalla useaan otteeseen uusia tehtäviä ja vastuualueita. Lähes jokainen suuri askel Euroopan yhdentymisprosessissa on viime kädessä tulosta komission henkilökunnan sitoumuksesta ja omistautumisesta asialle. Maailma on kuitenkin muuttunut, ja komissio on monen muun julkishallinnon instituution tavoin jäänyt jälkeen ajastaan. Itse komissiota ei ole uudistettu riittävästi: komission rakenteeseen ei ole tehty olennaisia muutoksia 40 vuoteen. Tästä syystä meidän on nyt tarkasteltava perinpohjaisesti toimielimemme työskentelytapoja.Edessämme oleva haaste koostuu organisaation uudelleenjärjestelystä, mukauttamisesta ja parantamisesta sen tehostamiseksi, petosten torjumiseksi kaikilla tasoilla ja komission asettamiseksi Euroopan kansalaisten palvelukseen. Olkaamme realisteja! Koko tämä muutosprosessi vaatii aikaa, mutta olemme jo aloittaneet komission uudelleenjärjestelyn: byrokratiaa yksinkertaistetaan ja järkeistetään vähentämällä pääosastojen määrää; komission jäsenten toimistot eli kabinetit tulevat sijaitsemaan samassa rakennuksessa heidän vastuullaan olevan pääosaston kanssa; komission jäsenten kabinetit tulevat olemaan pienempiä ja monikansallisempia: haluan, että jokainen kabinetin johtaja tai varajohtaja on eri kansallisuutta kuin komission jäsen ja että kussakin kabinetissa on ainakin kolmen eri jäsenvaltion kansalaisia; korkeimpien virkamiesten nimittämistä koskevat säännöt tehdään tiukemmiksi ja avoimemmiksi, ja komission sisällä ylimpien virkamiesten liikkuvuutta parannetaan; komission pääosastoista käytetään lyhyitä ja selkeitä nimityksiä numerojen sijaan; joukkotiedotuksen ja viestinnän alalle perustetaan vahvempi yksikkö sen varmistamiseksi, että komission politiikoista tiedotetaan ammattimaisesti Euroopan kansalaisten tavoittamiseksi. Tämä on tietysti vasta alkua: tämän jälkeen seuraa muita, perustavampia muutoksia.Riippumaton asiantuntijaryhmä julkaisee toisen kertomuksensa luultavasti syyskuussa, vaikka yhdynkin Fontainen toivomukseen, että se julkaistaisiin niin nopeassa aikataulussa kuin mihin asiantuntijaryhmän on mahdollista sitoutua. Perehdymme tähän kertomukseen hyvin huolellisesti, ja toivon, että siihen sisältyy uudistusprosessin kannalta hyödyllisiä elementtejä. Tältä osin uusi varapuheenjohtaja, jonka vastuulla uudistus on, esittelee vuoden 2000 alussa yksityiskohtaisen suunnitelman. Tästä kaikesta pitää keskustella perusteellisesti Euroopan parlamentin kanssa. Ennen kaikkea on löydettävä sopiva keino sen takaamiseksi, että parlamentti saa jatkuvasti riittävästi tietoa uudistuksen etenemisestä, kuitenkin niin, että samalla kunnioitetaan komission riippumattomuutta sen omien tehtävien hoidossa. Aikomukseni on tehdä komissiosta huippuluokan elin, jonka hallintoa pidetään esimerkillisenä. Kaiken aikaa avainsanamme tulevat olemaan: avoimuus, vastuullisuus ja tehokkuus.Nyt ei ole oikea hetki puhua pitkään uuden komission ohjelmasta. Huhti- ja toukokuussa täällä pitämissäni puheissa esittelin jo laajasti tulevia prioriteetteja: syyskuussa meillä on tilaisuus tarkastella näitä kysymyksiä yksityiskohtaisemmin. Tänään olen täällä esitelläkseni uuden komission, en sen ohjelmaa, mutta voin luvata teille, että koko ohjelmamme keskeinen tavoite on tehdä Euroopan unionista merkityksellisempi Euroopan kansalaisten kannalta. Onhan kiistämätön tosiasia, että kansalaisemme eivät luota Euroopan toimielimiin yleensä. Tämän luottamuksen palauttamiseksi meidän täytyy toimia määrätietoisesti, mutta onnistumme siinä vain, jos puutumme niihin ongelmiin, joilla on todellista merkitystä kansalaisten jokapäiväisessä elämässä, sellaisiin kysymyksiin kuin työllisyys, talouden kasvu ja se haaste, joka liittyy sellaisen kestävään kehitykseen, joka takaa tasapainon vaurauden synnyn, yhteiskunnallisen oikeudenmukaisuuden ja elämän laadun välillä. Tämän täytyy olla uudellekomissiolle todellinen prioriteetti.Kuten hetki sitten sanoin, nyt ei ole aika tarkastella yksityiskohtaisesti ohjelmaa, mutta haluaisin esittää teille vain kolme esimerkkiä siitä, millaisia uudistustoimia aion toteuttaa. Tarkastelkaamme ennen kaikkea terveyden ja elintarviketurvallisuuden ongelmaa. Euroopan yleinen mielipide on menettänyt luottamuksensa kansallisiin ja eurooppalaisiin viranomaisiin, joiden tehtävänä on valvoa lääkeaineita ja elintarvikkeita: enää ei luoteta sen enempää hallintoon, hallituksiin kuin tiedemiehiinkään. Mielestäni meidän velvollisuutemme on tehdä aloite ja luoda elintarvike- ja lääkealalle riippumaton virasto, joka auttaa voittamaan takaisin kuluttajien luottamuksen.(Suosionosoituksia)Tarkastelkaamme vielä lentoliikennettä. Euroopan lentoasemat ovat lähes pysyvässä kaaostilassa, mikä johtuu aina vain lisääntyvästä liikenteestä ja lennonjohtajien välisestä puutteellisesta koordinoinnista: luulen, että meillä kaikilla on tästä käytännön kokemusta. Myös tässä tapauksessa ongelma ylittää kansalliset rajat: meidän on etsittävä Euroopan tasolla ratkaisuja, jotka todella toimivat.Kolmas esimerkki on urheilumaailman doping, kysymys, joka voi jostakusta vaikuttaa jopa banaalilta, mutta joka huolestuttaa monia suuresti. Se on ongelma, jonka osalta tarvitaan kansainvälistä koordinointia päättäväisten toimien toteuttamiseksi.En väitä, että Euroopalla olisi kaikkia vastauksia näihin ongelmiin: haluan vain sanoa, että meidän on osoitettava olevamme sitoutuneita ratkaisemaan Euroopan tasolla tällaisia kysymyksiä, koska ne ovat luonteeltaan kaikkea muuta kuin puhtaasti kansallisia. En epäröi väittää, että joissakin tapauksissa – oikeastaan ehkä useissa tapauksissa – ratkaisu pettyneiden Euroopan kansalaisten huoliin ei ole eurooppalaisen ulottuvuuden vähentäminen vaan sen lisääminen. Suurin osa Euroopan kansalaisista ei suhtaudu epäilevästi Euroopan tason toimintaan, mutta on yhä pettyneempi, ja näitä ihmisiä kiinnostavat aina vain vähemmän loputtomat ja vaikeaselkoiset väittelyt siitä, kenen tulisi tehdä mitäkin Euroopan tasolla. Kansalaiset vaativat selkeitä ratkaisuja arkielämänsä tärkeisiin ongelmiin. Heitä ei lopultakaan kiinnosta, kuka heidän ongelmansa ratkaisee, vaan se, että näihin ongelmiin viimeinkin puututaan, jotta kuluttajat voivat luottaa ostamaansa ruokaan, jotta matkustajat voivat matkustaa luottavaisina lentokoneella ja jotta urheilun maailma olisi rehellinen.Sanoin jo, etten aio puhua pitkään politiikoista: oikea hetki on syyskuussa. Haluaisin kuitenkin viitata lyhyesti kahteen ongelmaan, jotka ovat erityisen tärkeitä uudelle komissiolle, eli Kosovoon ja seuraavaan hallitusten väliseen konferenssiin.Tarkastelkaamme ennen kaikkea Kosovon ja Balkanin tilannetta. Balkanin sota on haavoittanut syvästi koko Eurooppaa. Nyt meidän on taattava, että rauhasta syntyy jotakin hyvää. Ajan myötä minua on alkanut vaivata yhä enemmän tunne, että valmius sotia on huomattavasti suurempi kuin valmius koordinoida jälleenrakennusta sen hävityksen jäljiltä, josta kansat ovat joutuneet kärsimään. Liikaa aikaa on haaskattu diplomaattisiin kiistoihin siitä, kenen pitää koordinoida jälleenrakentamistyötä. Meidän on nyt keskitettävä kaikki energiamme todella tärkeisiin tehtäviin: kodittomiksi joutuneiden ihmisten talojen jälleenrakentamiseen, tuhottujen yhteisöjen uudelleen luomiseen, ja mikä vielä tärkeämpää, meidän on annettava Balkanille selkeä poliittinen ja taloudellinen tulevaisuus, joka tekee lopun vuosikymmeniä kestäneistä jatkuvista konflikteista. Vain Euroopan unioni pystyy siihen! Rauhan palauttaminen edellyttää selkeää pitkän aikavälin strategiaa, joka perustuu jälleenrakentamiseen, sovitteluun ja uudelleenlähentymiseen: jälleenrakentamiseen sodan vahinkojen korvaamiseksi; kaikkien osapuolten, myös serbien, väliseen sovitteluun; alueen uudelleen lähentymiseen Euroopan unionin kanssa, mihin kuuluu kaikille alueen maille annettava mahdollisuus liittyä tulevaisuudessa Euroopan unioniin, jos ja kun ne osoittavat täyttävänsä poliittiset ja taloudelliset edellytykset. Olen vakuuttunut siitä, että paras tapa pyrkiä tähän tavoitteeseen on menetelmä, johon yhteisö on turvautunut menestyksekkäästi jo menneisyydessä: pyytää ensinnäkin kaikkia osapuolia tekemään yhteistyötä keskenään, pyytää ryhtymään yhteistyöhön arkipäivän kannalta merkityksellisissä ongelmissa, perustamaan tulliliittoja, luomaan yhteisiä toimielimiä ja vakiinnuttamaan rauhan yhteisten intressien välityksellä. Näin saatiin Euroopan unioniin kestävä rauha: kiistan osapuolena olevien kansojen välisellä yhteistyöhön perustuvalla sovittelulla. Henkilöt, jotka allekirjoittivat Rooman sopimuksen toisen maailmansodan ollessa vielä tuoreessa muistissa, olivat hyvin rohkeita ja kaukokatseisia. Eivätkö oman sukupolvemme miehet ja naiset muka kykene osoittamaan samaa kaukokatseisuutta ja rohkeutta käsitellessään Balkanin kysymystä? Eikö Eurooppa ole valmis ottamaan riskiä? Eikö Euroopalla ole kunnianhimoa yrittää muuttaa asioita?Tarttuessamme tällaiseen haasteeseen edessämme on kuitenkin paradoksi: Euroopan unioni on eturivissä antamassa omaa panostaan, mutta sen avun vaikutus uhkaa hukkua monimutkaiseen verkkoon, jonka muodostavat keskenään kilpailevat rakenteet: Yhdistyneiden Kansakuntien Kosovo-operaatio, vakaussopimus, G7-maiden korkean tason työryhmä taloudellista koordinaatiota varten, Bosnian korkean tason edustajan toimisto, Jugoslavian tasavallan erityislähettiläs ja niin edelleen.Tämä päätösten kirjo uhkaa estää Euroopan unionia hoitamasta sitä keskeistä tehtävää, jota sen pitäisi hoitaa. On olemassa valtava tarve yksinkertaistaa asioita. Meidän on erityisesti varmistettava, että Euroopan unionin antama huomattava rahoituspanos käytetään jälleenrakentamiseen, ei byrokratiaan. Luulen, että juuri tästä syystä komissio kieltäytyi esimerkiksi maksamasta talousarviosta, Obnova-jälleenrakennusohjelmalle varatuista 45 miljoonasta eurosta, Bosnian korkean tason edustajan toimistossa työskentelevän 700 henkilön palkkoja, joihin olisi kulunut noin 17 miljoonaa euroa kaikkiaan 45 miljoonasta eurosta. Rahoitustukemme on suunnattava ensi sijassa suoraan kansalle ja jälleenrakentamistöihin. Erityishuomiota on kiinnitettävä alueen taloudellisen kehityksen tukemiseen ja demokraattisten rakenteiden vahvistamiseen. Lisäksi mitä tulee perustettaviin rakenteisiin, meidän on kussakin tapauksessa huolehdittava tarkasti erityisestä lisäarvosta. On ehdottomasti vältettävä sitä, että Brysselissä tehdään jotakin, jonka voisi tehdä paremmin Thessalonikissa, ja että Thessalonikissa tehdään jotakin, jonka voisi tehdä paremmin Prištinassa.(Suosionosoituksia)Toinen seikka, johon haluan tänään viitata, on uusi hallitusten välinen konferenssi, jota tullaan kutsumaan Helsingin huippukokoukseksi. Jotkut ajattelevat, että hallitusten välinen konferenssi merkitsee vain Amsterdamin huippukokouksen jälkeistä viimeistelyä, jolla pyritään vauhdittamaan yksittäisiä kysymyksiä, joista ei siellä päästy sopimukseen. En yhdy tähän analyysiin: minulle hallitusten välinen konferenssi merkitsee Euroopan toimielinten kannalta ratkaisevaa kokousta. Se on meidän kenties viimeinen tilaisuutemme valmistautua unionin jäsenvaltioiden määrän mahdolliseen kaksinkertaistumiseen. Katson, että hallitusten välinen konferenssi, jonka tavoitteet ovat hyvin suppeat, ei voi vastata tällaiseen haasteeseen. Tiedän joidenkin olevan sitä mieltä, että on parempi saavuttaa nopeaa edistystä suppealla alueella kuin tarttua kokonaiseen joukkoon eri alojen ongelmia, jotka ovat liian monimutkaisia nopeasti ratkaistaviksi. Minusta tämä merkitsee sitä, ettei ymmärretä ongelman ydintä. Jos hallitusten välisen konferenssin esityslista on niin suppea, ettei laajentumista voida valmistella asianmukaisesti, ei ole muuta tehtävissä kuin laajentaa sitä.(Suosionosoituksia)Siitä, että viilaillaan reunaehtoja, ei ole mitään hyötyä. Laajentumisen onnistuminen edellyttää kokonaisvaltaista ja perusteellista institutionaalista analyysia. Siksi haluan perustaa pienen korkean tason ryhmän – ja toivon, että siitä tulee todellakin korkean tason ryhmä – joka valmistelee seuraavan kolmen kuukauden aikana kertomuksen siitä, mitä aiheita hallitusten välisessä konferenssissa tulisi käsitellä. Kertomus auttaa uutta komissiota laatimaan virallisen kantansa hallitusten väliseen konferenssiin. Vaikka suuri osa Euroopan unionin poliittisesta johdosta suhtautuu tähän tällä hetkellä selkeän kielteisesti, minä olen vakaasti päättänyt ainakin esitellä virallisesti mahdolliset vaihtoehdot.(Suosionosoituksia)Minun mielestäni Euroopan unioni tekisi historiallisen virheen, jos se järjestäisi Helsingissä kapea-alaisen hallitusten välisen konferenssin vain siksi, että kukaan ei uskalla kohdata tulevan laajentumisen todellisia haasteita silmästä silmään. Huolehdimme luonnollisesti siitä, että Euroopan parlamentti osallistuu kokonaisvaltaisemmin Helsingin konferenssin työskentelyyn.Arvoisat parlamentin jäsenet, komissio ja yhteisön toimielimet ovat läpikäyneet hyvin vaikean vaiheen. Euroopan kansalaiset odottavat nyt, että me jätämme menneisyyden selkeästi taaksemme ja suuntaamme kohti tulevaisuutta. Haaste, joka meillä kaikilla on edessämme, on palauttaa Euroopan unionin uskottavuus sen kansalaisten silmissä ja varmistaa, että he ymmärtävät, mitä etuja Euroopan unioni tuo heidän henkilökohtaiseen arkeensa. Tämä on seikka, jota en voi koskaan korostaa liikaa: kun puhun teille, koko Euroopan kansa todellakin tarkkailee meitä ja odottaa henkeään pidätellen näkevänsä, mitä komission ja parlamentin merkittävässä kehityksessä tulee tapahtumaan.Ehdottaisin, että tuotamme pettymyksen niille katsojille, jotka ovat tulleet tänne nähdäkseen ristiriitoja. Kukaan meistä ei todellakaan edistä Euroopan kansan etua sillä, että sallisimme sen, että Euroopan toimielinten välillä on jatkuvasti ristiriitoja ja lukkiutunut tilanne. Meillä on nyt uusi parlamentti ja uusi komissio ja siis tilaisuus lähteä liikkeelle uusista lähtökohdista. Komissio ja parlamentti ovat toimielimistä ainoat, joilla on yksinoikeutettu ja aito eurooppalainen kutsumus. Niiden välillä tulisi vallita vankka liittolaisuus. Meidän on hoidettava samoja tehtäviä: kuka muu, jos ei komissio ja parlamentti yhdessä työskennellen, voi edistää tätä hanketta? Viimeaikaiset tapahtumat ovat aiheuttaneet komissiolle suurta vahinkoa, mutta luulen myös parlamentin kärsineen niistä, ainakin jos otetaan huomioon viime vaalien heikko äänestysaktiivisuus.Tehtävä, joka meillä siis on edessämme, on palauttaa näiden kahden toimielimen välille syvä molemminpuolinen luottamus, joka on perinteisesti ollut Euroopan yhdentymisen kantava voima: se merkitsee yhdessä työskentelemistä niin, että tunnustamme samalla tehtäviemme erilaisuuden. Olen vakuuttunut siitä, että on mitä suurimmassa määrin parlamentin edun mukaista, että komissio on voimakas, riippumaton ja luotettava. Toivon, että uusi komissio, joka tänään on teidän edessänne, saa teiltä syyskuussa vankan tuen. Alussa annettava hyväksyntä ei kuitenkaan anna avointa valtakirjaa tulevaisuutta varten. Tämä parlamentti, joka on Euroopan kansalaisten ääni, on komission toiminnan ylin tuomari.Arvoisat parlamentin jäsenet, haasteita on paljon, ja Eurooppa tarvitsee selkeää signaalia uudistamisesta ja tulevasta suunnasta. Minä olen tehnyt kaiken voitavani kootakseni tämän uuden komission, ja odotamme kaikki kärsimättöminä töiden alkamista. Töiden aloittamista koskevan merkin voitte kuitenkin antaa vain te. Luotan siihen, että käytätte perustamissopimusten teille antamaa suurta toimivaltaa ja vastuuta viisaasti ja unionin parhaan edun mukaisesti.(Suosionosoituksia)".
- Speech_51 translatedText " Fru formand, mine damer og herrer, først vil jeg gerne give udtryk for mine varme lykønskninger til den nye formand for Europa-Parlamentet og til Dem alle sammen for Deres valg her for nylig. Jeg er meget glad for at kunne være her i dag og præsentere et nyt hold kommissærer for Dem. Jeg lovede i mine to tidligere taler til Europa-Parlamentet i april og maj, at jeg ville påbegynde en ny æra med ændringer i Kommissionen. Kommissionens nye kollegium, som jeg præsenterer for Dem i dag, udgør det hold, der skal gennemføre disse ændringer.Jeg har ikke til hensigt at præsentere hver enkelt medlem af kollegiet for Dem. De sidder her foran Dem, og De kender godt deres navne. Det er et glimrende hold og et hold, der er ligeligt sammensat. Det er resultatet af de konstruktive debatter, som jeg har haft med stats- og regeringscheferne, der til fulde har respekteret de nye beføjelser, Amsterdam-traktaten har givet formanden.Alle holdets medlemmer har en dokumenteret erfaring. De har næsten alle sammen været medlemmer af deres lands parlament, tre fjerdedele af dem har været ministre, mange af dem har ledet politiske partier, og andre har fået erfaring på højt niveau inden for diplomatiet, på det juridiske og økonomiske område og med hensyn til økonomisk virksomhed.Jeg har lige fra starten givet klart udtryk for, at jeg ikke ville acceptere en Kommission med færre kvinder end i den forrige Kommission. Det er lykkedes mig, selvom jeg havde håbet på at få flere kvinder i Kommissionen. Under hele sit mandat vil Kommissionen således fremme ligestillingen mellem kvinder og mænd på alle områder.Det nye kollegium har også en korrekt balance mellem de nationale regeringers politiske sammensætning og Europa-Parlamentet. Det er jeg glad for, men det skal bemærkes, at Kommissionen ikke fungerer efter de politiske partiers betingelser. Kommissionen er et kollegium, og kommissærerne er hverken udsendinge fra politiske grupper eller repræsentanter for deres nationale regering.(Bifald)På vores første uformelle møde i sidste weekend traf vi beslutning om nogle klare grundregler. Hver kommissær skal til enhver tid udføre sit hverv på en måde, der afspejler Europas interesser overordnet set. Hvis jeg på noget tidspunkt ikke skulle være tilfreds med, hvordan tingene skrider frem, vil jeg ikke tøve med at benytte mig af de beføjelser, traktaten giver mig, og ændre ansvarsområder og porteføljer eller bede de enkelte kommissærer om at nedlægge deres mandat. Selvom der ikke står noget herom i traktaten, har jeg i den forbindelse fået hver enkelte kommissærs personlige forsikring for, at de vil nedlægge deres mandat, hvis og når jeg anmoder dem om det. Det er naturligvis ikke et initiativ, man skal tage let på, men disse aftaler giver en gennemsigtig garanti for den enkelte kommissærs ansvarsfølelse.Vi var ligeledes enige om kravet om, at det nye kollegium skal opfylde de strengeste normer for det offentlige. En af den nye Kommissions første handlinger bliver derfor den formelle vedtagelse af kommissærernes nye adfærdskodeks, der også indeholder nogle nye og strenge regler for at undgå interessekonflikter, når kommissærerne forlader deres embede.Vi glæder os således til at gå i gang med arbejdet. Vi håber på at få en åben og ærlig dialog med Parlamentet under høringerne af vores hold, og vi håber, at De giver os Deres kraftige støtte til september.Jeg vil nu gå over til det andet hovedtema i min tale i dag, nemlig reformen af Kommissionen. Der er ingen tvivl om, at reformen er nødvendig, for de nylige begivenheder har vist, at de europæiske institutioner i deres helhed ikke længere er tilstrækkeligt udrustede til at kunne imødegå den lange række opgaver, de nu skal tage sig af. Det var derfor, at jeg lovede en radikal ændring af Kommissionens måde at fungere på. Det betyder ikke, at jeg vil bagatellisere det, som Kommissionen har udrettet som institution – det ville være meget uretfærdigt. Kommissionen har mange stærke sider, nemlig et engageret og kvalificeret personale samt en stor evne til at innovere og til at forudse tingene. Den har i årenes løb vist sig at have en betydelig tilpasningsevne, idet den flere gange har påtaget sig nye opgaver og et nyt ansvar. Næsten hver eneste store etape i den europæiske integrationsproces kan føres tilbage til kommissionspersonalets indsats og engagement. Men ligesom det sker i talrige andre offentlige administrationer, har tingene udviklet sig, og Kommissionen har ikke kunnet følge med. Man har ikke gjort nok for at modernisere selve institutionen. I 40 år har man ikke foretaget nogen væsentlige ændringer af Kommissionens struktur. Derfor skal vi nu foretage en grundig undersøgelse af institutionens arbejdsbetingelser.Den udfordring, vi skal tage op, består i at udvikle, tilpasse og forbedre organisationen, så den bliver stærkere og mere effektiv, så man bekæmper svindel på ethvert plan, og så institutionen bliver til tjeneste for de europæiske borgere. Lad os ikke gøre os nogen illusioner! Hele denne ændringsproces kommer til at tage tid, men vi har allerede indledt en foreløbig omorganisering af Kommissionen. Administrationsapparatet bliver forenklet og rationaliseret, idet antallet af generaldirektorater reduceres. Kommissærerne får deres kontorer, det vil sige kabinetterne, i samme bygning som generaldirektoraterne under deres kompetenceområde, og kabinetterne og kommissærerne bliver smidigere og mere internationale. Det var nemlig mit ønske, at hver kabinetschef eller vicekabinetschef skulle komme fra et andet land end kommissæren, og at der i hvert kabinet skulle være personer fra mindst tre forskellige medlemsstater. Reglerne for udnævnelsen af de højere embedsmænd bliver strengere og mere gennemsigtige, og de højere embedsmænds mobilitet inden for Kommissionen bliver større. Kommissionens direktorater skal identificeres ved hjælp af korte og klare betegnelser i stedet for numre, og der skal oprettes en stærkere tjeneste inden for massemedier og kommunikation for at sikre, at Kommissionens politikker bliver formidlet på en professionel måde, så de når ud til alle europæiske borgere. Dette er naturligvis kun begyndelsen – der kommer flere og mere gennemgribende ændringer.Den Uafhængige Ekspertgruppe fremlægger formodentlig sin anden beretning i september, selvom jeg ligesom fru Fontaine håber, at den bliver offentliggjort snarest muligt, alt efter den tid, de fem vismænd er om det. Vi vil undersøge denne beretning meget omhyggeligt, og jeg håber, at den indeholder nogle elementer, der er nyttige for reformprocessen. Den nye næstformand med ansvar for reformen vil i den forbindelse fremlægge en detaljeret plan i starten af år 2000. Alt dette vil skulle drøftes indgående med Europa-Parlamentet. Vi skal navnlig sørge for at få et passende system, der kan sikre, at Parlamentet får en løbende og fyldestgørende information om reformforløbet, og som samtidig respekterer Kommissionens selvstændige administration af sine egne kompetencer. Jeg har til hensigt at gøre Kommissionen til en forvaltning, der har verdensklasse, og hvis ledelse går foran med et godt eksempel. Vores motto skal til enhver tid være gennemsigtighed, ansvarsfølelse og effektivitet.Der er i dag ingen grund til, at jeg kommer nærmere ind på den nye Kommissions program. I de taler, jeg holdt her i Parlamentet i april og maj, præsenterede jeg allerede en bred vifte af de kommende prioriteringer, og vi får lejlighed til at behandle disse spørgsmål mere detaljeret til september. I dag er jeg her for at præsentere den nye Kommission og ikke for at præsentere dens program, men jeg kan love Dem, at den røde tråd i hele vores program vil være at give Den Europæiske Union større betydning for Europas borgere. Man kan nemlig ikke benægte, at de europæiske institutioner lider under en kollektiv mangel på tillid fra vores borgeres side. For at genskabe denne tillid er vi nødt til at handle beslutsomt, men det kan vi kun, hvis vi tager de problemer op, der virkeligt er vigtige i borgernes dagligdag, nemlig spørgsmål som beskæftigelsen, den økonomiske vækst og den udfordring, der består i en bæredygtig udvikling, hvor man sikrer ligevægten mellem økonomisk udvikling, social retfærdighed og livskvalitet. Dette skal være den sande prioritering for den nye Kommission.Som jeg sagde før, er det ikke det rette øjeblik at foretage en udførlig behandling af programmet på, men jeg vil give Dem bare tre eksempler på, hvad jeg mener med fornyelse. For det første er der spørgsmålet om sundhed og fødevaresikkerhed. Den europæiske offentlighed har mistet sin tillid til de nationale og europæiske myndigheder, der har til opgave at kontrollere medicin og fødevarer, og den stoler ikke længere på hverken regeringen, regeringerne eller videnskabsmændene. Jeg mener, at det er vores pligt at tage et initiativ og sørge for et uafhængigt europæisk agentur for fødevare- og medicinsektoren, der bidrager til at genskabe forbrugernes tillid.(Bifald)For det andet er der lufttransporten. De europæiske lufthavne befinder sig i en halvpermanent tilstand af kaos, som skyldes den stadig tiltagende trafik og mangelen på koordination mellem lufttrafikkontrollanterne, og det tror jeg, at vi alle sammen er sande vidner til. Også i dette tilfælde er der tale om et spørgsmål, der går ud over de nationale grænser. Vi skal derfor finde nogle løsninger på europæisk plan, og det skal være løsninger, som virkeligt fungerer.Et tredje eksempel er doping inden for sportsverdenen. Det er et spørgsmål, som nogle måske synes er banalt, men som for mange er en grund til dyb bekymring. Det er et problem, hvor det tydeligvis er nødvendigt med en tværnational samordning med henblik på en afgørende indsats. Jeg vil ikke påstå, at Europa har alle løsningerne på disse problemer. Det, jeg vil sige, er, at vi skal vise vores engagement for at bidrage til at løse disse spørgsmål på europæisk plan, for de går ifølge sagens natur langt ud over de rent nationale grænser. Jeg vil ikke tøve med at sige, at i nogle tilfælde – og måske endda i mange tilfælde – er løsningen på de desillusionerede europæiske borgeres bekymringer ikke en reduktion, men derimod en forøgelse af den europæiske dimension. Langt de fleste europæiske borgere er ikke skeptiske over for en indsats på europæisk plan, men de bliver stadig mere skuffede, og de mister i stadig højere grad interessen for de uendelige og uigennemskuelige diskussioner om, hvem der skal gøre hvad på europæisk plan. Det, som borgerne insisterer på at få, er nogle klare svar på de vigtige problemer i deres dagligdag. Når alt kommer til alt, er de ikke interesserede i, hvem der løser deres problemer, men i, at man endelig tager sig af disse problemer, at forbrugerne kan stole på den mad, de køber, at de rejsende trygt kan tage med flyet, og at sportsverdenen er ren.Som jeg sagde før, vil jeg ikke gå i dybden med politikkerne i dag – det vil det være hensigtsmæssigt at gøre til september. Ikke desto mindre vil jeg gerne kort komme ind på to politikker, der vil få en særlig betydning i den nye Kommission, nemlig Kosovo og den kommende regeringskonference.Lad os først tage situationen i Kosovo og på Balkan. Balkan-krigen har efterladt et dybt sår i hele Europa. Det, vi skal gøre nu, er at sikre, at der kommer noget godt ud af freden. Som dagene går har jeg i stadig højere grad en bekymrende fornemmelse af, at evnen til at føre krig er meget større end evnen til at koordinere genopbyggelsen af de ødelæggelser, der er sket for befolkningens liv. Man har spildt mere tid end nødvendigt på diplomatiske diskussioner om, hvem der skal koordinere genopbyggelsesarbejdet. Vi skal nu koncentrere al vores energi om de virkeligt vigtige opgaver, nemlig at genopbygge husene for dem, der står uden tag over hovedet, at genskabe de samfund, som er blevet ødelagt, og vi skal også – hvilket er endnu vigtigere – give Balkanlandene en klar politisk og økonomisk fremtid, der sætter et punktum for mange århundreders vedvarende konflikter. Det kan kun Den Europæiske Union! For at genskabe freden er det nødvendigt med en klar og langsigtet strategi, der er baseret på genopbygning, forsoning og tilnærmelse. Genopbygningen skal rette op på krigens ødelæggelser, der skal finde en forsoning sted mellem alle de berørte parter, også det serbiske folk, og der skal ske en tilnærmelse af dette område til Den Europæiske Union. Alle områdets lande skal i den forbindelse have udsigt til et fremtidigt medlemsskab af Den Europæiske Union, hvis og når de viser sig egnede hertil set ud fra et politisk og økonomisk synspunkt. Jeg er overbevist om, at den bedste måde at forfølge et sådant mål på er den metode, som Fællesskabet med held har benyttet sig af tidligere, nemlig først og fremmest at bede de forskellige parter om at samarbejde med hinanden, om at begynde at samarbejde om dagligdagsspørgsmål, om at oprette toldunioner, om at etablere fælles institutioner og om at stadfæste freden ved hjælp af de fælles interesser. Det var på denne måde, at man opnåede en varig fred i Den Europæiske Union, nemlig ved at forsone de stridende nationer via et samarbejde. Dengang Anden Verdenskrig stadig ikke lå så langt tilbage i tid, var underskriverne af Rom-traktaten nogle meget modige og langsigtede personer. Er mændene og kvinderne fra vores generation måske ikke i stand til at være ligeså langsigtede og ligeså modige, når det gælder Balkan-spørgsmålet? Er Europa ikke rede til at påtage sig risikoen? Har Europa måske ikke et ønske om at kunne ændre tingenes tilstand?Når vi tager denne udfordring op, står vi dog over for et paradoks, nemlig at Den Europæiske Union er med fremme i første række, når det gælder om at give et bidrag, men virkningen af Europas støtte risikerer at gå tabt i et kompleks netværk af strukturer, der konkurrerer indbyrdes: FN-missionen i Kosovo, stabilitetspagten, G7-gruppen for økonomisk samarbejde, Den Høje Repræsentants Kontor i Bosnien, specialudsendingen for Republikken Jugoslavien osv. osv.Denne vrimmel af beslutninger underminerer den centrale funktion, som Den Europæiske Union burde udføre. Der er et desperat behov for en forenkling af tingene. Vi skal navnlig sikre, at Den Europæiske Unions betydelige finansielle støtte bliver brugt til genopbygning og ikke til administration. Jeg tror f.eks., at det er derfor, at Kommissionen har afvist at bruge ca. EUR 45 millioner fra budgettet for genopbygningsprogrammet Obnova på betalingen af løn til de 700 mennesker, der arbejder for Den Høje Repræsentants Kontor i Bosnien, hvilket svarer til et beløb på ca. EUR 17 millioner ud af det samlede beløb på 45 millioner. Vores finansielle støtte skal først og fremmest komme befolkningen og genopbygningsarbejdet direkte til gode. Vi skal koncentrere os om at støtte den økonomiske udvikling i området og om at styrke de demokratiske strukturer. Desuden skal vi med hensyn til de strukturer, der skal oprettes, være meget opmærksomme på den specifikke værditilvækst i hvert enkelt tilfælde. Man bør så absolut undgå, at man gør noget i Bruxelles, som man kunne gøre bedre i Thessaloniki, eller at man gør noget i Thessaloniki, som man kunne gøre bedre i Pristina.(Bifald)Det andet punkt, som jeg kort vil komme ind på i dag, er den nye regeringskonference, der vil finde sted på topmødet i Helsinki. Der er nogle, som mener, at regeringskonferencen bare er et stykke finpudsningsarbejde efter topmødet i Amsterdam med det formål at løse de enkelte spørgsmål, man ikke kunne blive enige om i Amsterdam. Jeg er ikke enig i denne opfattelse. Regeringskonferencen er efter min mening et møde, som er af afgørende vigtighed for de europæiske institutioner. Det er vores lejlighed – og måske vores sidste lejlighed – til at forberede os på den mulige fordobling af antallet af EU-medlemslande. En regeringskonference, der kun har nogle begrænsede målsætninger, vil efter min mening ikke kunne tage en sådan udfordring op. Jeg ved godt, at nogle vil indvende, at det er bedre at gøre nogle hurtige fremskridt på et begrænset område end at behandle en hel række spørgsmål, der er fordelt over flere områder, og som er alt for komplekse til, at de hurtigt kan løses. Her er jeg af den opfattelse, at man i så fald ikke har forstået sagens kerne. Hvis regeringskonferencens begrænsede dagsorden ikke gør det muligt at forberede sig tilstrækkeligt til udvidelsen, er der ikke andet at gøre end at udvide dagsordenens omfang.(Bifald)Det nytter ikke noget at sidde der og forsøge at opstille nogle grænser for dagsordenen. For at udvidelsen skal fungere, er det uundværligt med en fuldstændig og dybtgående institutionel analyse. Det er derfor, at jeg ønsker at oprette en lille gruppe på højt plan – og jeg håber virkelig, at gruppen kommer til at arbejde på højt plan – som i løbet af de næste tre måneder skal udarbejde en rapport om de emner, der skal behandles på regeringskonferencen. Rapporten skal være et bidrag til forberedelsen af den nye Kommissions officielle holdning til regeringskonferencen. Selvom en stor del af Den Europæiske Unions politiske kræfter i dag er klart imod dette, er jeg fast besluttet på at præsentere mulighederne, i det mindste officielt.(Bifald)Jeg mener, at det ville være en fejltagelse af historiske dimensioner, hvis Den Europæiske Union tilrettelagde en regeringskonference i Helsinki, der fejlagtigt var blevet begrænset, fordi man simpelthen havde en fælles frygt for at se den kommende udvidelses sande udfordringer ordentligt i øjnene. Vi vil naturligvis sørge for, at Europa-Parlamentet til fulde kommer til at deltage i arbejdet i Helsinki.Mine damer og herrer, Kommissionen og Fællesskabets institutioner har gennemgået en meget vanskelig periode. Den europæiske offentlighed forventer nu af os, at vi sætter et punktum for fortiden og bevæger os mod fremtiden. Den udfordring, som vi alle sammen står over for nu, består i at genskabe Den Europæiske Unions troværdighed over for sine borgere og i at sikre, at borgerne forstår de fordele, Den Europæiske Union medfører for deres personlige dagligdag. Det er et punkt, som jeg ikke kan fremhæve for tit. Mens jeg taler til Dem, kigger hele den europæiske offentlighed nemlig på os, og de venter spændt på at se, hvad der kommer til at ske i den store føljeton om Kommissionen og Parlamentet.Jeg vil foreslå, at vi skuffer de tilskuere, der er kommet her for at se et sammenstød. Der er nemlig ingen af os, som handler i den europæiske befolknings interesse, hvis vi lader de europæiske institutioner befinde sig i en tilstand med sammenstød og stadige blokeringer. Vi har nu fået et nyt Parlament og en ny Kommission, og det er således en lejlighed til at starte på et nyt grundlag. Kommissionen og Parlamentet er de to eneste institutioner, der udelukkende har et sandt europæisk kald. Der burde være en solid alliance mellem dem. Vi skal udføre de samme opgaver – hvem kan ellers nå videre med dette projekt, hvis ikke Kommissionen og Parlamentet i samarbejde skulle kunne gøre dette? Den seneste tids begivenheder har været til stor skade for Kommissionen, men jeg tror også, at det er gået ud over Parlamentet, i det mindste hvis man tænker på den ringe tilslutning til valget her for nylig.Den opgave, vi står over for, er således at genskabe den dybe gensidige tillid, der har været mellem de to institutioner, og som traditionelt har været den bærende kraft for den europæiske integration. Det betyder, at vi skal samarbejde, og at vi samtidig skal anerkende vores opgavers forskellighed. Jeg er overbevist om, at det er af største interesse for Parlamentet, at der er en stærk Kommission, en selvstændig Kommission, en uafhængig Kommission og en pålidelig Kommission. Jeg håber, at det nye kollegium, som står over for Dem i dag, vil få Deres kraftige støtte til september. Godkendelsen er dog ikke en blankocheck for fremtiden. Parlamentet, som er de europæiske borgeres stemme, er den øverste dommer over Kommissionens handlinger.Mine damer og herrer, der er mange udfordringer, og Europa har brug for et kraftigt signal om fornyelse og styring. Jeg har gjort alt, hvad jeg kunne, for at tilrettelægge det nye hold, og vi er alle sammen ivrige efter at komme i gang. Det er dog kun Dem, der kan give startsignalet for vores arbejde. Jeg har tillid til, at De vil bruge de store beføjelser og det store ansvar, som traktaterne giver Dem, på en fornuftig måde og i Unionens interesse.(Bifald)".
- Speech_51 translatedText " Fru talman, mina damer och herrar! Låt mig först av allt framföra mina varma gratulationer till Europaparlamentets nya talman och till alla er nyvalda parlamentsledamöter. Det gläder mig att i dag kunna presentera Europeiska kommissionens nya laguppställning för er. I mina två tidigare anföranden inför Europaparlamentet, i april och i maj, lovade jag att inleda en ny era av förändringar i kommissionen. Det nya kommissionärskollegium som jag presenterar för er i dag är det team som skall genomföra dessa förändringar.Jag tänker inte presentera var och en av de olika kommissionärerna för er. De sitter här framför er och deras namn är välbekanta för er. Detta är ett lag av hög kvalitet, ett välbalanserat lag. Det är resultatet av konstruktiva diskussioner som jag har fört med stats- och regeringscheferna, som helt och fullt respekterar de nya maktbefogenheter som Amsterdamfördraget ger kommissionens ordförande.Var och en av lagmedlemmarna har bevisat sin kompetens. Nästan alla har varit parlamentsledamöter i sina respektive länder. Tre fjärdedelar av dem har varit ministrar, flera har varit partiledare och andra har lång erfarenhet från arbete på hög nivå inom diplomati, inom rättsväsende och ekonomi och när det gäller att bedriva kommersiell verksamhet.Jag har hela tiden tydligt sagt att jag inte kommer att acceptera ett färre antal kvinnor än i den förra kommissionen. Det lyckades, även om jag hade hoppats kunna göra mer. Under hela sin mandatperiod kommer kommissionen därför att verka för jämlikhet mellan kvinnor och män på alla områden.Den nya kommissionen innebär också att vi får en riktig balans mellan den politiska komplexitet som de nationella regeringarna utgör, och Europaparlamentet. Detta gläder mig, men det kan vara lämpligt att påpeka att kommissionen inte styrs av några politiska partier. Kommissionen är ett kollegium och kommissionärerna är vare sig framsprungna ur de politiska grupperna eller företrädare för sina nationella regeringar.(Applåder)Under vårt första informella sammanträde i slutet av förra veckan fattade vi beslut om vissa klara grundregler. Varje kommissionär skall hela tiden fullgöra sina skyldigheter på ett sådant sätt att det enbart främjar den europeiska saken i dess helhet. Om jag vid något tillfälle inte är nöjd med hur saker och ting utvecklas kommer jag inte att tveka att utnyttja mina fördragsenliga befogenheter och byta ansvarsområden och portföljer eller att kräva att enskilda kommissionärer avgår. Även om det inte föreskrivs i fördraget har samtliga kommissionärer givit mig sin personliga försäkran att vederbörande kommer att avgå om och när jag begär det. Naturligtvis är detta något man inte tillgriper lättvindigt, men att det finns sådana försäkringar innebär en tydlig garanti för varje enskild kommissionärs ansvarskänsla.Vi är också överens om att den nya kommissionen måste leva upp till de allra högsta kraven vad gäller offentlig verksamhet. En av de första saker som den nya kommissionen kommer att göra blir därför att formellt anta en ny uppförandekod för kommissionärerna, som även kommer att innehålla nya, strikta regler för att undvika eventuella intressekonflikter när kommissionärerna lämnar sina uppdrag.Vi är med andra ord ivriga att få börja arbeta och vi hoppas på en rak och öppen dialog med parlamentet under utfrågningen av kommissionärerna och vi hoppas att vi skall få ert fulla stöd i september.Låt mig så gå vidare till den andra av huvudfrågorna i mitt anförande i dag, och det är reformeringen av kommissionen. Att den behöver reformeras är ställt utom allt tvivel, för det som nyligen inträffat har visat att generellt sett är de europeiska institutionerna inte längre lämpligt rustade för att klara av de omfattande uppgifter som de i dag måste ta itu med. Därför har jag utlovat en revolution när det gäller kommissionens sätt att arbeta. Detta innebär inte att jag vill förringa det som kommissionen har uppnått som institution. Det skulle vara en grov orättvisa. Kommissionen har flera starka sidor: en engagerad och kompetent personal, en stor förmåga till nytänkande och framförhållning. Under de år som gått har den visat stort prov på anpassningsförmåga och i flera omgångar tagit på sig nya uppgifter och ett större ansvar. Praktiskt taget alla stora förändringar som genomförts som ett led i den europeiska integrationsprocessen har varit beroende av det engagemang och den hängivenhet som visats av kommissionens personal. Men, som sker i de flesta offentliga administrationer, utvecklingen går framåt och kommissionen har inte följt med. Man har inte gjort tillräckligt för att modernisera institutionen som sådan. Under fyrtio år har inga grundläggande förändringar gjorts av kommissionens struktur. Därför måste vi nu gå vidare med en grundläggande analys av kommissionens arbetsrutiner.Den utmaning som vi står inför är att omstrukturera, anpassa och förbättra organisationen för att göra den effektivare, för att kunna bekämpa bedrägerier på alla nivåer, för att kunna ställa kommissionen till de europeiska medborgarnas tjänst. Vi får inte göra oss några illusioner! Hela denna förändringsprocess kommer att kräva tid, men vi har redan påbörjat en första förändring av kommissionen: den byråkratiska apparaten kommer att förenklas och rationaliseras genom att vi minskar antalet generaldirektorat; kommissionärerna kommer att ha sina kontor, d.v.s sina kanslier, i samma byggnad som respektive generaldirektorat; kanslierna och kommissionärerna kommer att bli snabbare och mer mångnationella – jag vill att varje kanslichef eller vice chef skall vara medborgare i en annan stat än kommissionären och att det i varje kansli skall finnas personal från minst tre olika medlemsstater; reglerna för att utnämna de högsta funktionärerna skall bli strängare och öppnare och rörligheten inom kommissionen skall öka när det gäller de högst rankade tjänstemännen; kommissionens olika direktorat kommer att få korta och tydliga namn i stället för sifferbeteckningar; vi kommer att förstärka satsningen inom massmedier och kommunikation för att garantera att informationen om kommissionens politik blir professionell, så att den verkligen når alla europeiska medborgare. Men detta är naturligtvis bara början – andra och mer djupgående förändringar kommer att följa.Den oberoende expertkommittén kommer troligtvis att lägga fram sin andra rapport i september, även om jag håller med Fontaine om att det vore önskvärt om den kunde offentliggöras så snart som möjligt, i det tempo som de fem vise kan hålla. Vi kommer att läsa deras rapport mycket noggrant och jag hoppas att den innehåller sådant som kan bli till nytta i reformprocessen. Vad gäller reformprocessen kommer för övrigt den nye vice ordföranden att i början av år 2000 lägga fram en detaljerad plan. Allt detta måste diskuteras grundligt med Europaparlamentet. Framför allt måste vi hitta metoder att garantera parlamentet fortsatt och uttömmande information om hur reformprocessen fortskrider, samtidigt som vi respekterar kommissionens oberoende när det gäller att sköta sina egna åligganden. Min avsikt är att göra om kommissionen till en administration i världsklass, en institution vars ledning blir ett föredöme. Hela tiden skall våra paroller vara: öppenhet, ansvarskänsla, effektivitet.Detta är inte rätt tillfälle att fördjupa sig i den nya kommissionens program. I de anföranden jag höll i denna kammare i april och maj gav jag en fyllig bild av de framtida prioriteringarna. Det kommer att bli tillfälle att diskutera dessa frågor mer detaljerat i september. I dag står jag här för att presentera den nya kommissionen, inte för att presentera dess program, men jag kan försäkra er att den bärande grundtanken i vårt program kommer att bli att göra Europeiska unionen tydligare för de europeiska medborgarna. Det går inte att förneka att de europeiska institutionerna drabbats av en kollektiv brist på förtroende från våra medborgares sida. För att kunna återerövra det förtroendet måste vi agera beslutsamt, men det kommer bara att lyckas om vi tar itu med de frågor som verkligen har betydelse för medborgarnas dagliga liv, frågor som sysselsättningen, den ekonomiska tillväxten och den utmaning som en hållbar utveckling innebär för att garantera balans mellan skapandet av välstånd, social rättvisa och livskvalitet. Detta måste vara prioriterade frågor för den nya kommissionen.Som jag sade nyligen är detta inte rätt tillfälle att göra en detaljerad analys av programmet, men jag vill ändå ge er tre exempel på vad jag avser med förnyelse. Låt oss för det första se på frågan om hälsan och livsmedelssäkerheten. Den europeiska allmänheten har tappat förtroendet för de nationella och europeiska myndigheter som har till uppgift att kontrollera läkemedel och livsmedel. Man litar inte längre på vare sig regeringar eller forskare. Jag anser det vara vår plikt att ta initiativet och upprätta en oberoende europeisk byrå för livsmedels- och läkemedelssektorn, som kan hjälpa till att återupprätta konsumenternas förtroende.(Applåder)Låt oss så se på luftfartssektorn. De europeiska flygplatserna befinner sig i ett halvpermanent kaos på grund av den ständigt ökande trafiken och bristen på samordning mellan olika flygledningskontroller. Det tror jag att vi alla kan intyga. Och även i det här fallet går problemet utöver nationsgränserna: vi måste hitta lösningar på europeisk nivå, lösningar som verkligen fungerar.Ett tredje exempel ärinom idrottsvärlden, en fråga som kan verka banal för vissa, men som djupt oroar andra. Det är ett problem där det är uppenbart att det krävs en övernationell samordning för att man skall kunna vidta effektiva åtgärder.Jag vill inte låta påskina att Europa sitter inne med svaren på alla dessa problem. Det jag vill säga är att vi måste visa vår beredvillighet att lösa problemen på europeisk nivå, eftersom de sträcker sig utanför snäva nationsgränser. Jag tvekar inte att hävda att i vissa fall – kanske i flera fall – så är den riktiga reaktionen på de desillusionerade europeiska medborgarnas oro inte att minska, utan att förstärka den europeiska dimensionen. De allra flesta europeiska medborgare är inte skeptiska till att vidta åtgärder på europeisk nivå, men de blir alltmer desillusionerade och de förlorar alltmer intresset för de eviga och obegripliga dispyterna om vem som skall göra vad på europeisk nivå. Det medborgarna kräver är tydliga svar på viktiga frågor som gäller deras dagliga tillvaro. Ytterst är det inte vem som löser deras problem som intresserar dem, utan det faktum att man äntligen tar itu med frågorna, så att konsumenterna äntligen kan lita på den mat de köper, så att resenärerna kan flyga med förtroende, så att idrotten blir sund.Jag har redan sagt att jag inte tänker fördjupa mig i programfrågor i dag. Det lämpliga tillfället kommer i september. Trots detta vill jag helt kort peka på två problem som kommer att få speciell betydelse för den nya kommissionen, nämligen Kosovo och den kommande regeringskonferensen.Låt oss först se på situationen i Kosovo och på Balkan. Kriget på Balkan har orsakat djupa sår i hela Europa. Det vi nu måste göra är att se till att något gott kan växa ur freden. Ju mer tiden går förstärks det oroande intrycket av att förmågan att föra krig vida överstiger förmågan att samordna återuppbyggnaden efter den förödelse som drabbat befolkningarna. Man har slösat bort mer tid än nödvändigt på diplomatiska dispyter om vem som skall samordna återuppbyggnaden. Nu gäller det att vi samlar all vår kraft för att ta itu med de verkligt viktiga uppgifterna, nämligen att åter bygga upp bostäderna för dem som står utan tak över huvudet, åter bygga upp de samhällen som har förstörts och, ännu viktigare, att ge Balkan en tydlig politisk och ekonomisk framtid, som innebär ett slut för seklers ständiga konflikter. Endast Europeiska unionen kan göra detta! För att återställa freden krävs en tydlig, långsiktig strategi som baseras på återuppbyggnad, försoning och närmande. Återuppbyggnad för att reparera skadorna efter kriget, försoning mellan alla berörda parter, inklusive det serbiska folket, en närmare anknytning av regionen till Europeiska unionen, inklusive utsikterna att en gång i framtiden samtliga länder i regionen kan bli medlemmar av Europeiska unionen, om och när de visar att de är kvalificerade politiskt och ekonomiskt. Jag är övertygad om att det bästa sättet att uppnå ett sådant mål är den metod som gemenskapen redan framgångsrikt har tillämpat, nämligen att i första hand kräva att de olika parterna samarbetar inbördes, att de börjar arbeta tillsammans med vardagsfrågorna, att de bygger upp tullunioner, inrättar gemensamma institutioner och förstärker freden genom att skapa gemensamma intressen. Det är på det viset, genom att förlika nationer med motstridiga intressen genom samarbete, som vi har uppnått en varaktig fred inom Europeiska unionen. De som undertecknade Romfördraget när det andra världskriget just hade avslutats var personer med stort mod och långsiktiga visioner. Varför skulle män och kvinnor i vår generation inte kunna visa prov på samma långsiktiga visioner och samma mod när det gäller problemen på Balkan? Vågar Europa inte ta den risken? Har inte Europa ambitionen att förändra?När vi skall anta den här utmaningen står vi under alla omständigheter inför en paradox: Europeiska unionen kommer att stå i främsta ledet när det gäller att bidra till en lösning, men effekterna av vår hjälp riskerar att försvinna i ett komplicerat nät av inbördes konkurrerande organisationer: Förenta nationernas uppdrag i Kosovo, stabilitetspakten, G7-gruppen på hög nivå för ekonomiskt samarbete, den höge representanten för Bosnien, det speciella sändebudet för republiken Jugoslavien, osv., osv., osv.Denna splittring av beslutsfunktionen hotar den centrala roll som Europeiska unionen bör spela. Det finns ett tvingande behov av förenkling. Framför allt måste vi se till att det enorma ekonomiska bidraget från Europeiska unionen utnyttjas för återuppbyggnad och inte för byråkrati. Det var därför, föreställer jag mig, som kommissionen vägrade att ta från den budget som avsattes för återuppbyggnadsprogrammet Obnova, cirka 45 miljoner euro, för att betala lönerna till de sjuhundra personer som arbetar vid den höge representantens kontor i Bosnien, vilket motsvarar en kostnad på cirka 17 miljoner euro av de totalt fyrtiofem. Det är av högsta vikt att vårt ekonomiska bistånd går direkt till befolkningen och återuppbygganden. Inriktningen får enbart vara att stödja den ekonomiska utvecklingen i regionen och att förstärka de demokratiska krafterna. För övrigt, när det gäller de strukturer som måste byggas upp, skall vi i samtliga fall vara vaksamma på det speciella mervärde som skapas. Vi måste absolut undvika att man i Bryssel gör det som kunde göras bättre i Saloniki, eller att man i Saloniki gör det som man kunde göra bättre i Pristina.(Applåder)Den andra fråga som jag vill peka på i dag är den regeringskonferens som kommer att äga rum i samband med toppmötet i Helsingfors. Det finns de som tror att man vid regeringskonferensen enbart kommer att ägna sig åt kompletteringar efter toppmötet i Amsterdam i syfte att lösa de enskilda frågor som det inte var möjligt att enas om i Amsterdam. Jag delar inte den uppfattningen. För mig är regeringskonferensen av avgörande betydelse för de europeiska institutionerna. Det blir vår chans, kanske den sista, att förbereda oss inför en eventuell dubblering av unionens medlemsstater. Enligt min åsikt kan en regeringskonferens som bara har en begränsad målsättning inte möta en sådan utmaning. Jag är väl medveten om invändningen att det är bättre att göra snabba framsteg inom ett begränsat område än att ta itu med en hel serie frågor på flera områden, som är alltför komplicerade för att lösas snabbt. Men för mig betyder det att man inte har fattat det centrala i frågeställningen. Om begränsningarna i regeringskonferensens dagordning inte gör det möjligt för oss att på lämpligt sätt förbereda utvidgningen, så återstår inget annat än att utöka dagordningen.(Applåder)Det tjänar ingenting till att göra marginella justeringar i dagordningen. Om utvidgningen skall fungera krävs en institutionell, integrerad och fördjupad analys. Därför vill jag tillsätta en särskild grupp på hög nivå – och jag hoppas verkligen det blir på hög nivå – som under de kommande tre månaderna får till uppgift att utarbeta en rapport om vilka frågor regeringskonferensen bör ta upp. Rapporten kommer att bli ett av bidragen när det gäller att förbereda den nya kommissionens officiella ståndpunkt inför regeringskonferensen. Även om majoriteten av Europeiska unionens politiska krafter i dag klart motsätter sig detta, är jag fast besluten att, åtminstone officiellt, presentera de alternativ som finns.(Applåder)Enligt min mening skulle det vara ett misstag av historiska proportioner att i Helsingfors genomföra en regeringskonferens med en begränsad målsättning, enbart på grund av en kollektiv rädsla för att klart se den verkliga utmaningen i samband med den framtida utvecklingen. Vi kommer naturligtvis att se till att Europaparlamentet spelar en större roll under arbetet i Helsingfors.Mina damer och herrar! Kommissionen och gemenskapens övriga institutioner har genomlevt en mycket svår period. Den europeiska allmänheten förväntar sig nu att vi skall sätta punkt för det förflutna och rikta in oss mot framtiden. Den utmaning som vi alla står inför är att återställa Europeiska unionens trovärdighet i dess medborgares ögon och se till att de förstår de fördelar som Europeiska unionen medför i deras dagliga liv. Detta är en punkt som jag inte kan nog understryka: medan jag talar till er har vi hela den europeiska allmänhetens ögon på oss, andlöst väntar de för att se vad som skall ske härnäst i kommissionens och parlamentets storslagna historia.Låt oss göra de åskådare besvikna som kommit hit för att bevittna en konfrontation. Ingen av oss agerar i de europeiska medborgarnas intresse om vi tillåter de europeiska institutionerna att hamna i en situation som utmärks av permanenta stridigheter och låsningar. Nu finns det ett nytt parlament och en ny kommission och tillfället är med andra ord här för att börja om från nya utgångspunkter. Kommissionen och parlamentet är de enda institutioner som enbart har en genuint europeisk uppgift. Det borde finnas en stabil allians mellan båda dessa. Vi skall ta itu med samma frågor: vem, om inte kommissionen och parlamentet tillsammans, skulle kunna föra projektet vidare? De händelser som nyligen inträffade har allvarligt skadat kommissionen, men jag tror att även parlamentet har drabbats, åtminstone att döma av det låga valdeltagandet i parlamentsvalet nyligen.Den uppgift vi står inför är med andra ord att återställa det djupa ömsesidiga förtroendet mellan de båda institutionerna, ett förtroende som av tradition har varit den bärande kraften inom det europeiska integrationsarbetet. Det innebär att vi måste arbeta tillsammans, samtidigt som vi inser skillnaderna i de roller vi spelar. Jag är övertygad om att det verkligen ligger i parlamentets intresse att det finns en stark kommission, en självständig kommission, en oberoende kommission, en trovärdig kommission. Jag hoppas att de nya kommissionärer som i dag står framför er skall få ert starka stöd i september. Detta parlament, som är de europeiska medborgarnas röst, är den enväldige domaren när det gäller kommissionens verksamhet.Mina damer och herrar! Det finns många utmaningar och Europa har behov av en tydlig signal om förnyelse och ledning. Jag har gjort allt jag har kunnat för att förbereda den nya laguppställningen, och vi är alla otåliga att börja arbetet. Men startsignalen måste komma från er. Jag försäkrar att jag med förnuft och i unionens intresse kommer att använda mig av de stora maktbefogenheter och det stora ansvar ni har tilldelats enligt fördragen.(Applåder)".